Europeiska ombudsmannens beslut om undersökning på eget initiativ OI/3/2003/JMA om Europeiska kommissionen

Strasbourg den 4 juli 2007

Herr ordförande,

Enligt artikel 195 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen har Europeiska ombudsmannen befogenhet att på eget initiativ undersöka eventuella fall av administrativa missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet.

Den 19 november 2003 informerade jag er om mitt beslut att inleda en undersökning om integrering av personer med funktionshinder, särskilt när det gäller de åtgärder som kommissionen vidtagit för att se till att personer med funktionshinder inte diskrimineras i sina kontakter med institutionen. Jag bad er att inkomma med ett yttrande senast den 29 februari 2004.

Den 3 mars 2004 översände kommissionen sitt yttrande till mig, som därefter lades ut på ombudsmannens webbplats. Den 16 mars 2004 skickade jag en kopia av kommissionens yttrande till alla nationella ombudsmän i Europeiska unionen.

Den 28 april 2004 lade jag ut ett öppet brev på min webbplats där jag uppmanade allmänheten att lämna synpunkter på kommissionens yttrande. Mellan maj och september 2004 mottog jag ett stort antal bidrag från allmänheten, icke-statliga organisationer och nationella ombudsmän.

På grundval av dessa bidrag begärde jag ytterligare information från kommissionen den 28 oktober 2005. Den 13 mars 2006 översände kommissionen sitt andra yttrande, som också lades ut på ombudsmannens webbplats. Kommissionen lämnade ytterligare upplysningar den 23 januari 2007.

Jag skriver nu för att informera er om resultatet av utredningen.

 

Skälen till begäran om förhandsavgörande

I sitt brev till Europeiska kommissionen om att inleda undersökningen medgav ombudsmannen att personer med funktionshinder utgör en betydande del av gemenskapens befolkning. Som både EU-institutionerna och medlemsstaterna offentligt har förklarat står denna grupp av människor inför en lång rad hinder som hindrar dem från att uppnå lika möjligheter, oberoende och fullständig ekonomisk och social integration(1). Gemenskapen har därför uppmanats att stärka sitt bidrag till att främja lika möjligheter för personer med funktionshinder i syfte att integrera dem i samhället.

Ombudsmannen redogjorde för de viktigaste interna och externa initiativ som tagits av unionens institutioner för att ta itu med denna fråga.

Allmänna åtgärder

Den 10 maj 2000 antog kommissionen ett meddelande med titeln "För ett Europa fritt från hinder för personer med funktionshinder" (nedan kallat meddelandet), i vilket den åtar sig att utveckla och stödja en övergripande och integrerad strategi för att ta itu med sociala, arkitektoniska och designmässiga hinder som i onödan begränsar tillgängligheten för personer med funktionshinder(2). Europaparlamentet antog enhälligt en liknande resolution(3).

Den 3 december 2001 enades Europeiska unionens råd om att utse 2003 till Europeiska handikappåret(4). Man konstaterade att diskriminering av personer med funktionshinder fortfarande förekommer, ofta till följd av bristande information och attitydproblem. Genom att utropa 2003 till funktionshindrades år försökte rådet öka samhällets förståelse för funktionshindrades rättigheter, behov och potential samt uppmuntra synergier mellan alla parter för att främja ett informationsflöde och ett utbyte av god praxis.

Denna grupps särskilda situation och behovet av stödåtgärder har nämnts i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där följande anges i artikel 26:

”Unionenerkänner och respekterar rätten för personer med funktionsnedsättning att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet.”

Enskilda åtgärder som vidtas av olika EU-institutioner och EU-organ

Med tanke på de potentiella problem som personer med funktionsnedsättning kan stöta på när de vill bli EU-tjänstemän eller utveckla sin karriär som sådana antog EU-institutionerna 1998 en kodex för god praxis för anställning av personer med funktionsnedsättning (nedan kallad EU:s kodex för god praxis), som innehåller en redogörelse för deras politik på detta område samt riktlinjer för deras tjänster när det gäller relaterade åtgärder(5). I uppförandekoden angavs flera åtgärder som skulle vidtas på följande områden:

• Rekrytering: Alla rimliga åtgärder bör vidtas för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan delta i uttagningsprov på samma villkor som andra sökande.
• Karriär: Försiktighet ska iakttas under karriären för en tjänsteman med funktionsnedsättning för att säkerställa att arbetskrav som inte är arbetsrelaterade och som kan utesluta personer med funktionsnedsättning undviks.
• Arbetsmiljö: Alla rimliga åtgärder bör övervägas för att minimera problemen i samband med tillträde till byggnader samt kontorsutrymmen och kontorsutrustning.
• Information och medvetenhet: EU:s uppförandekod ska distribueras till all personal. Uttagningskommittéernas medlemmar skall få utbildning i medvetenhet om funktionshinder.
• Övervakning: Varje institution ska utse en tjänsteman eller ett organ som ska ansvara för genomförandet av EU:s uppförandekod.

I meddelandet upprepade kommissionen de åtaganden som anges i EU:s uppförandekod och fastställde ytterligare åtgärder som syftar till att främja utvecklingen av bästa praxis inom kommissionens avdelningar. De åtgärder som skisserades var följande:

1. Sysselsättning: Kommissionen kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att göra det lättare för personer med funktionsnedsättning att arbeta inom den europeiska offentliga förvaltningen (anordnande av uttagningsprov, karriärutveckling, administrativt stöd, utrustade kontor och byggnader, identifiering av tjänster). Det kommer att uppmuntra personalen att delta i medvetandehöjande utbildning.
2. Tillgång till kommissionens lokaler: Kommissionen kommer att sträva efter att se till att kontor och anläggningar är tillgängliga för dess anställda med funktionshinder och för medborgare som besöker dess tjänster.
3. Information och kommunikation: Kommissionen kommer att ändra sina riktlinjer för tillgång till kommissionens handlingar för att se till att publikationer och information är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning i alternativa format. På samma sätt kommer Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer att se till att medborgare med funktionshinder får bättre tillgång till dess information.
4. Europaskolorna: Kommissionen kommer att stödja Europaskolornas insatser för att bättre integrera elever med funktionshinder.
5. Intern samordning: Kommissionens avdelningar kommer att arbeta med att utveckla revisionsverktyg och information om handikappfrågor. Syftet är att ta fram riktad vägledning för personer med funktionsnedsättning som söker hjälp för att få information om EU-program.

Dessa åtgärder hade välkomnats av parlamentet, som efterlyste genomförande av kompletterande initiativ(6). Parlamentet föreslog särskilt att en interinstitutionell grupp skulle inrättas för att undersöka villkoren för personer med funktionsnedsättning vid EU-institutionerna när det gäller tillträde till och faktiskt deltagande i möten samt lämpliga rekryterings- och anställningsvillkor. Parlamentet begärde att denna interinstitutionella grupp regelbundet skulle utarbeta offentliga rapporter om de insatser som gjorts för att genomföra EU:s uppförandekod och övervaka de framsteg som gjorts för att se till att personer med funktionsnedsättning, både anställda och besökare, har full tillgång till alla EU-institutioner. Det föreslogs också att alla EU-institutioner skulle utarbeta periodiska rapporter. Dessa rapporter bör innehålla information om t.ex. antalet anställda personer med funktionsnedsättning och de tjänster som innehas av personer som hör till denna kategori.

Genomförandeåtgärder

Ombudsmannen välkomnade kommissionens tydliga åtaganden gentemot människor som utgör en av de mest missgynnade sektorerna i vårt samhälle. Ombudsmannen anser att allvaret i deras situation kräver att de utlovade åtagandena omsätts i praktiken genom effektiva åtgärder. En god förvaltning kräver snabba och effektiva åtgärder för att genomföra dessa åtaganden.

Ombudsmannen ansåg därför att det var lämpligt att se över de åtgärder som kommissionen vidtagit på detta område och bedöma om de var förenliga med institutionens rättsliga skyldigheter och uttalade åtaganden.

Ombudsmannen beslutade att begränsa omfattningen av sin undersökning till kommissionen, med tanke på denna institutions centrala roll inom EU:s institutionella ram och dess särskilda åtaganden gentemot personer med funktionsnedsättning i enlighet med sitt meddelande. Ombudsmannen klargjorde att han senare skulle överväga om det, mot bakgrund av undersökningens resultat, skulle vara nödvändigt att utvidga undersökningens omfattning och inkludera andra EU-institutioner.

Ombudsmannen uppmanade kommissionen att rapportera om i) de åtgärder som den hade vidtagit eller avsåg att vidta för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte diskriminerades i sina förbindelser med institutionen, och ii) tidsplanen för deras antagande.

Förfrågan

Kommissionens yttrande

Kommissionens yttrande kan sammanfattas på följande sätt:

Kommissionen underströk att den har gett hög prioritet åt strävan efter lika möjligheter för funktionshindrade personer och har gjort särskilda ansträngningar för att undvika diskriminering i sina förbindelser med funktionshindrade personer, vare sig de är medborgare eller anställda. Kommissionen erkände att mer behöver göras för att främja funktionshindrades rätt att delta fullt ut i alla aspekter av samhället. Rådet förklarade att det kommer att fortsätta att eftersträva positiva förändringar på detta område och att det kommer att sträva efter att öka andelen funktionshindrade bland sin personal.

Kommissionen hänvisade särskilt till ett antal initiativ som den tagit under de senaste åren för att se till att principen om lika möjligheter blir verklighet för dess personal med funktionshinder och för personer med funktionshinder som vill delta i uttagningsprov som anordnas av kommissionen. Dessa initiativ bör omfatta både lagstiftningsförslag och andra förslag.

Lagstiftningsförslagen avser en ändring av tjänsteföreskrifterna, en komplex och tidskrävande process som när denna undersökning på eget initiativ inleddes höll på att slutföras. De förslag som inte avser lagstiftning omfattar tillhandahållande av särskilda faciliteter vid uttagningsprov för rekrytering, när personer med funktionsnedsättning så begär. Antagandet av en ny kod för god praxis för anställning av personer med funktionsnedsättning. och tillhandahållande av vissa policydokument i punktskrift.

Kommissionens mål var att göra det lättare för personer med funktionshinder att delta i allmänna uttagningsprov. Kommissionen försökte också göra det möjligt för tjänstemän med funktionshinder som arbetar för kommissionen, liksom för dem som blir funktionshindrade när de är i tjänst, att vid behov få anpassade arbetsformer och att följa en karriärutvecklingsväg med samma standard som alla andra tjänstemän.

Kommissionen lämnade följande uppgifter:

(1) Sysselsättning: Kommissionen förklarade att den under de senaste åren hade tagit ett antal initiativ för att se till att principen om lika möjligheter blir verklighet för dess personal med funktionshinder och för dem som vill delta i rekryteringsprocessen. I detta sammanhang hänvisade parlamentet till de nya tjänsteföreskrifterna, som trädde i kraft den 1 maj 2004, och till de ändringar i rekryteringsförfarandena som införts av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso).

När det gäller de nya tjänsteföreskrifterna noterade institutionen att de har införlivat antidiskrimineringsbestämmelserna i artikel 13 i EG-fördraget och att de i artikel 1d.1 har infört ett tydligt rättsligt uttalande om att all diskriminering på grund av bland annat funktionshinder är förbjuden. Enligt dessa regler har tillsättningsmyndigheten befogenhet att bevilja alla rimliga ansökningar från personal med funktionshinder om ”rimliga anpassningsåtgärder”, i den mån sådana åtgärder inte innebär en orimlig börda för institutionen.

I samband med rekryteringen av tjänstemän förklarade kommissionen att Epso har förbättrat sin publicitet om anställningsmöjligheterna inom kommissionen för att stimulera intresset bland potentiella sökande med funktionsnedsättning. Kommissionen tillade att insatser också har gjorts för att se till att interna webbplatser är lättillgängliga och att positiva åtgärder kommer att vidtas för att hjälpa personer med funktionsnedsättning att hitta lämpliga jobb när de lyckas i rekryteringstävlingar. Den noterade att dess avdelningar också hade utfärdat en rapport om tillgängligheten till rekryteringsprocessen för sökande med synnedsättning.

(2) Tillgång till kommissionens lokaler: Kommissionen förklarade att dess infrastruktur- och logistikbyrå (OIB) på grundval av en undersökning som utfördes 2002 hade för avsikt att genomföra förbättringar för att underlätta funktionshindrades tillträde till kommissionens lokaler. Dessutom bör en ny version av dokumentet om de standarder som gäller för dessa lokaler innehålla interna bestämmelser för att säkerställa tillträde, förflyttning inom byggnader, evakuering i nödsituationer och sanitära installationer.

(3) Information och kommunikation: Kommissionen noterade att ett antal viktiga dokument hade tagits fram i punktskrift, bland annat vitboken om reformen av kommissionen och samrådsdokumentet om förbättrade arbetsformer för personer med funktionsnedsättning. Dessa dokument kan konsulteras i två av dess bibliotek. I september 2001 antog institutionen ett meddelande om "eEurope 2002: Tillgänglighet till offentliga webbplatser och deras innehåll", som syftar till att göra webbplatser mer tillgängliga för äldre och personer med funktionsnedsättning. Arbetet med att göra webbplatsen Europa förenlig med internationella standarder (överensstämmelsenivå "A") hade redan inletts, även om denna uppgift måste utföras i framtiden. Kommissionen påpekade att vissa webbplatser på toppnivå, t.ex. webbplatsen Europa och kommissionens webbplats, redan uppfyller dessa internationella krav efter att ha utformats med tillgänglighet i åtanke.

(4) Europaskolorna: Kommissionen hänvisade till det utbildningsprogram för elever med särskilda utbildningsbehov som Europaskolorna inrättade 1999. Programmet tog upp både inlärning och fysiska funktionsnedsättningar, i syfte att integrera elever med särskilda behov i skollivet så mycket som möjligt, till exempel genom specialiserade lärare som ger klassstöd till elever. Följaktligen beslutas ett skräddarsytt program för varje SEN-student, baserat på elevens förmåga och behov, i ett särskilt råd bestående av direktören, lärare, föräldrar och vanligtvis en medicinsk specialist. Resultatet av rådet är ett kontrakt, som kan förnyas på årsbasis, som anger de ansvarsområden som varje part har åtagit sig. Kommissionen underströk att det inte finns några individuella budgetbegränsningar för tillhandahållande av tjänster till studenter med funktionsnedsättning. Antalet studenter i SEN-programmet har ökat varje år. Framstegen har noga övervakats och en översyn av 1999 års program övervägdes 2004 för framtida antagande.

Kommissionen tog också upp frågan om tillgängligheten till skolornas lokaler. Det noterades att många av byggnaderna byggdes eller anpassades för att tillgodose personer med fysiska funktionshinder. Dessutom har de lokaler som nyligen byggts eller renoverats införlivat de senaste standarderna för tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Även om tillträdet till skolornas byggnader och underhållet av dem är medlemsstaternas ansvar, åtog sig kommissionen att vid behov kontakta de ansvariga myndigheterna för att se till att alla skolors lokaler anpassades på lämpligt sätt.

(5) Intern samordning: Kommissionen nämnde sin nyligen genomförda översyn av uppförandekoden, som den 25 november 2003 ledde till ett formellt antagande av en reviderad uppförandekod. Detta initiativ syftade till att integrera ett antal rättsliga ändringar som framför allt införts genom de nya tjänsteföreskrifterna. Den reviderade uppförandekoden är avsedd att vara mer inkluderande för personer med funktionsnedsättning. Där föreskrivs följande: i) Lämpliga kontorslokaler som skall fastställas med hänsyn till den enskildes särskilda behov. ii) Lämpliga rekryterings- och urvalsförfaranden för att säkerställa att sökande med funktionsnedsättning inte missgynnas. iii) Specialistrådgivning för sökande med funktionsnedsättning som finns på en reservlista. iv) Avlägsnande av fysiska eller tekniska miljöhinder som kan skapa problem för personal med funktionsnedsättning. v) Informations- och medvetandehöjande åtgärder, bland annat genom kurser som behandlar frågan om funktionshinder. och vi) kontinuerlig övervakning och förbättrade förfaranden för en korrekt tillämpning av bestämmelserna i kodexen, som ska genomföras under en tjänstemans hela karriär.

Kommissionen tillade att den, i enlighet med avsnitt 8 i riktlinjerna för god praxis, hade för avsikt att under 2004 se över bestämmelserna i riktlinjerna för att fastställa referensuppgifter om sin personal med funktionshinder. Kommissionen tillkännagav också sin avsikt att i framtiden offentliggöra en anonym statistisk rapport på grundval av de uppgifter som samlats in under översynen(7).

Allmänhetens deltagande

Den 28 april 2004 lade ombudsmannen ut ett öppet brev på sin webbplats där han uppmanade allmänheten att lämna synpunkter på kommissionens yttrande. I sin skrivelse noterade ombudsmannen att alla mottagna kommentarer skulle ingå i ombudsmannens ärendeakt om undersökningen och slutligen vidarebefordras till kommissionen. Ombudsmannen fick totalt 56 bidrag från allmänheten, icke-statliga organisationer och nationella ombudsmän. Dessa iakttagelser, vars totala längd uppgick till många hundra sidor, behandlade i detalj var och en av de aspekter som nämns i kommissionens yttrande. Eftersom ombudsmannen i sin skrivelse till kommissionen av den 19 november 2003 om inledande av undersökningen hade uppgett att han hade för avsikt att offentliggöra alla relevanta handlingar som rör undersökningen på sin webbplats, lades alla synpunkter från allmänheten som inte var konfidentiella också ut på ombudsmannens webbplats.

I enlighet med de kriterier och kategorier som kommissionen angav i sitt yttrande var allmänhetens synpunkter sammanfattningsvis följande:

1. Sysselsättning: Enligt vissa av dem som lämnade synpunkter hänvisade kommissionen i sitt yttrande inte till budgetpost A4301, som utgör institutionens viktigaste instrument för ekonomiskt stöd till tjänstemän med funktionsnedsättning eller tjänstemän med familjemedlemmar med funktionsnedsättning(8).

Det förefaller som om kommissionen i sin roll som arbetsgivare ger två former av stöd: i) Stadgeenligt bistånd, som i fallet med familjetillägg, som i enlighet med artikel 67.3 i tjänsteföreskrifterna(9) gör det möjligt för en tjänsteman att beviljas dubbelt så stort bidrag som det normala barntillägget om hans eller hennes barn har ett funktionshinder. och ii) ett ytterligare bidrag till kostnaderna för funktionshinder, genom budgetpost A4103, som kallas "kompletterande stöd till funktionshindrade". Fördelningen av detta kompletterande stöd till funktionshindrade regleras av ett antal preliminära riktlinjer som föreskriver att stödmottagaren måste betala ett bidrag som är beroende av den beskattningsbara familjeinkomsten.

I synpunkterna från allmänheten hävdades att stöd från denna linje fortfarande betraktas som en slags tjänst, snarare än en rättighet. Den budgetpost som tillhandahåller medlen är preliminär och kostnader ersätts endast om tillräckliga medel finns tillgängliga. Enligt vissa av de personer som yttrat sig ersätter kommissionen dessutom endast väldokumenterade utgifter. Bidragsmottagarna måste betala ett betydande bidrag, vilket mycket väl kan utgöra diskriminering i förhållande till personer bosatta i landet som omfattas av nationella bestämmelser. De mest kända exemplen är kostnaderna för specialundervisning för funktionshindrade barn, även om situationen är likartad när det gäller transport- eller handledningskostnader.

När det gäller rekryteringen av personer med funktionshinder angavs det i vissa av de inkomna synpunkterna(10) att kommissionen inte verkade vara särskilt öppen när det gäller de proaktiva rekryteringsmetoder som den hade tillkännagivit. Även om institutionen i sitt yttrande konstaterade att den hade inrättat en underarbetsgrupp för att utarbeta en rapport om tillgängligheten till rekryteringsförfaranden för sökande med synnedsättning, ansåg vissa av bidragslämnarna att detta initiativ var otillräckligt och att konkreta åtgärder skulle behövas för att tillgodose behoven hos alla personer med funktionsnedsättning.

Enligt vissa av bidragsgivarna(11) hade kommissionen gett en alltför positiv bild av de åtgärder som den hade vidtagit för att se till att funktionshindrade personer inte diskriminerades och av de positiva effekterna av dessa åtgärder på dess rekryteringspolitik. Det krävdes därför en mer realistisk bild av situationen för att ta hänsyn till antalet funktionshindrade personer som rekryteras på årsbasis. Detta perspektiv skulle leda till en mer tillförlitlig utvärdering av situationen över tid.

För vissa av bidragslämnarna kan en mer aktiv rekryteringspolitik för personer med funktionsnedsättning endast uppnås genom positiv diskriminering, varigenom en viss procentandel av vakanserna, t.ex. 5 % av vakanserna, bör reserveras för sökande med funktionsnedsättning(12).

2. Tillgång till kommissionens lokaler: Allmänhetens synpunkter på denna aspekt av problemet var i allmänhet ganska kritiska till kommissionens politik. Det konstaterades att institutionen på ett omotiverat sätt vägrade att delta i en omfattande tillgänglighetsrevision av alla EU-institutioner, som parlamentet inledde 2003. Ett antal bidragslämnare noterade också att kommissionen i sitt meddelande om fastighetspolitik och infrastruktur i Bryssel(13) endast i ringa utsträckning uppmärksammat frågan om tillgänglighet för personer med funktionshinder(14).

Några av dem som lämnade synpunkter nämnde också behovet av att kommissionen antar omfattande tillgänglighetsplaner för funktionshindrade i alla sina lokaler, med tydligt definierade mål på medellång och lång sikt(15).

3. Information och kommunikation: I några av synpunkterna från allmänheten understryks behovet av att kommissionen intar en mer proaktiv roll när det gäller att sprida information i hela Europa(16).

Enligt vissa av dem som lämnade synpunkter bör kommissionen erkänna att inte bara personer med synnedsättning kan kräva information i tillgängliga format utan även andra grupper av personer med funktionsnedsättning, såsom personer med inlärningssvårigheter, dövblinda och dövapersoner (17).

Funktionshindrades tillgång till innehållet på kommissionens webbplatser var en fråga av stort intresse för allmänheten. Det föreslogs att oberoende experter skulle göra en årlig bedömning av kommissionens webbplatser i syfte att säkerställa att dessa webbplatser uppfyller internationella standarder(18). Dessutom noterades att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de problem som orsakas av visning av filer i pdf-format(19).

Även om de ansträngningar som kommissionen gjort för att framställa material i punktskrift för blinda och synskadade personer verkade ha varit mycket uppskattade av allmänheten, påpekade vissa av dem som lämnat synpunkter att institutionen endast hänvisade till punktskrift som ett alternativt format. De ansåg att kommissionen behövde gå längre för att se till att alla EU-handlingar finns tillgängliga för allmänheten på begäran och utan onödigt dröjsmål i ett antal alternativa format såsom punktskrift, storstil, ljudformat och elektroniska format(20).

4. Europaskolorna: Denna aspekt av undersökningen väckte stor uppmärksamhet hos allmänheten, och de flesta av kommentarerna var mycket kritiska mot både kommissionen och Europaskolorna. Den huvudsakliga kritiken gällde vad som allmänt uppfattades som skolornas underlåtenhet att på ett effektivt sätt omsätta sitt uttalade engagemang för en verklig integrering av barn med särskilda behov i skollivet(21).

Mot bakgrund av alla kommissionens utfästelser om integrering av barn med särskilda behov gav allmänhetens kommentarer en ganska annorlunda bild av den verkliga situationen, där integreringen av elever med funktionsnedsättning i den allmänna utbildningen verkade vara möjlig först på lång sikt. På grundval av dessa offentliga kommentarer framkom det att i) skolorna ofta har vägrat att ta emot barn med särskilda behov på grund av att deras lokaler varken har den know-how eller de mänskliga resurser som krävs för att hantera vissa typer av funktionsnedsättningar(22), ii) Skolornas SEN-program har blivit alltmer restriktivt eftersom inga verkliga ansträngningar har gjorts för att främja en mer inkluderande utbildning(23). iii) SEN-barn har ofta inte varit särskilt välkomna, och kvalificerad personal och stöd för att integrera sådana barn saknades(24). och iv) ett betydande antal elever, vars behov fortfarande inte kan tillgodoses av Europaskolorna, var tvungna att hitta alternativa skolor(25). Eftersom Europaskolornas nuvarande politik gentemot barn med funktionsnedsättning uppfattades som ett misslyckande, föreslogs det till och med att en helt ny politik för fysiska funktionshinder och inlärningssvårigheter skulle utvecklas för att göra skolorna inkluderande i stället för elitistiska(26). I detta sammanhang föreslogs också behovet av ett utbildningsperspektiv baserat på "förebyggande integration"(27).

Ett antal kritiska anmärkningar framfördes om särskilda aspekter av det sätt på vilket Europaskolorna tillgodoser behoven hos barn med särskilda behov. Det rörde sig bland annat om följande:

• Konventionen som ligger till grund för enskilda program för barn med särskilda behov måste förnyas varje år. Föräldrarna kan därför inte vara säkra på hur situationen kommer att utvecklas över tid(28).
• Skolorna har inte kunnat utarbeta lämpliga program för vissa inlärningssvårigheter, t.ex. dyslexi, som lärarna i allmänhet är dåligt förberedda på. Det skulle vara nödvändigt att ge lärarna lämplig fortbildning om hur de kan stödja dyslektiska elever i sina klasser(29).
• Föräldrar till barn med särskilda behov får inte tillräckligt med information om sina barns status och eventuella framsteg, och de var oroade över de förslag som nyligen lagts fram för att ytterligare begränsa deras potentiella ingripande i skolornas rådgivande grupper för särskilda behov(30).
• Enskilda skolor genomför skolornas policy gentemot barn med särskilda behov på ett ofta motsägelsefullt sätt. Det skulle därför vara nödvändigt att överväga att inrätta en tjänst som samordnare för elever med särskilda behov i var och en av skolorna(31).

I några av de synpunkter som inkommit från allmänheten understryks också de ekonomiska begränsningarna för skolornas SEN-program till följd av budgetbegränsningar. Det noterades att trots kommissionens påstående att inga enskilda budgetbegränsningar hade införts, begränsade det övergripande budgetläget faktiskt det stöd som skulle ges till varje enskild person(32).

5. Intern samordning: Enligt vissa av dem som inkommit med yttranden uppfyllde kommissionens riktlinjer för god praxis inte de förväntningar som den hade gett upphov till. Det noterades med besvikelse att kommissionen inte hade gjort några ansträngningar för att samråda med företrädare för handikapporganisationer i denna översynsprocess. Ett antal kritiska anmärkningar gjordes när det gäller vissa aspekter av uppförandekoden, såsom det snäva tillämpningsområdet för grundläggande begrepp, inbegripet diskriminering på grund av funktionsnedsättningeller funktionshinder (33), eller avsaknaden av en tydlig definition av integration(34). Dessutom föreslogs det att bestämmelserna i kodexen inte bara skulle vara kriterier eller riktlinjer, utan snarare bindande regler(35).

I några kommentarer från allmänheten betonades att det bör krävas utbildning för all personal som arbetar tillsammans med personer med funktionsnedsättning.

Ytterligare undersökningar

Efter att noggrant ha övervägt kommissionens yttrande och de mottagna synpunkterna ansåg ombudsmannen att allmänhetens farhågor borde framföras till kommissionen inom ramen för en öppen och transparent dialog. I detta syfte skickade ombudsmannen en begäran om ytterligare information till kommissionen i följande frågor:

1. Sysselsättning:

Sysselsättning och oproportionell börda: I sin skrivelse till kommissionen välkomnade ombudsmannen införandet av principen om icke-diskriminering på grund av funktionshinder i artikel 1d.1 i de nya tjänsteföreskrifterna, som trädde i kraft den 1 maj 2004. Ombudsmannen noterade dock att kommissionens tolkning av dessa klausuler i samband med ett tidigare ärende (1391/2002/JMA) hade gett upphov till en särskild rapport från ombudsmannen till parlamentet av den 27 maj 2005. Med tanke på arten av kommissionens kommentarer vid den tidpunkten ansåg ombudsmannen att det var lämpligt att se över kommissionens tolkning av vissa av dessa klausuler i samband med sin undersökning på eget initiativ. Ombudsmannen påpekade att kommissionen i sitt detaljerade yttrande i ärende 1391/2002/JMA hänvisade till artikel 1d.4 i tjänsteföreskrifterna om de bostäder som ska tillhandahållas tjänstemän med funktionsnedsättning så att de kan utföra sina tilldelade uppgifter. I denna bestämmelse fastställs att tillsättningsmyndigheten bör vidta ”rimliga anpassningsåtgärder”, men endast i den mån sådana åtgärder inte ”påförarbetsgivaren en oproportionerlig börda”. I sina synpunkter föreföll kommissionen antyda att denna begränsning av principen om icke-diskriminering skulle kunna utvidgas till att omfatta andra situationer där personer med funktionshinder är inblandade.

Mot bakgrund av ovanstående erinrade ombudsmannen om att det i artikel 1d.6 i tjänsteföreskrifterna uttryckligen anges att varje begränsning av tillämpningen av principen om icke-diskriminering måste motiveras på objektiva och rimliga grunder och syfta till legitima mål som grundar sig på allmänintresset. Ombudsmannen begärde därför information om följande:

De kriterier eller riktlinjer som kommissionen ska fastställa för att hjälpa sina avdelningar att besluta huruvida en åtgärd för att främja integreringen av personer med funktionsnedsättning ska anses medföra en oproportionerlig börda.

Ekonomiskt stöd till tjänstemän och familjemedlemmar med funktionsnedsättning: Ombudsmannen noterade att några av dem som hade lämnat synpunkter ansåg att kommissionens yttrande inte hade hänvisat till budgetpost A4301 och begärde därför ytterligare information om

Kommissionens ståndpunkt inom ramen för 2006 års budget.

- Rekryteringsförfarandenas tillgänglighet: När det gäller rekryteringen av personer med funktionsnedsättning påpekade ombudsmannen att vissa av de mottagna kommentarerna hade ansett att kommissionen inte verkade vara öppen när det gäller de proaktiva rekryteringsmetoder som den hade tillkännagivit. Ombudsmannen begärde därför ytterligare information från kommissionen om

Huruvida dess avdelningar avsåg att utarbeta ytterligare rapporter om tillgängligheten till rekryteringsförfaranden för sökande med andra funktionshinder än synnedsättning.

Periodiska rapporter om rekryteringspolitiken: Eftersom vissa av bidragslämnarna anser att kommissionens rekryteringspolitik bör möjliggöra en mer tillförlitlig utvärdering av de åtgärder som vidtagits för att bekämpa diskriminering, begärde ombudsmannen ytterligare information från kommissionen om

Huruvida den kan överväga att upprätta periodiska rapporter om utvecklingen av sin rekryteringspolitik för personer med funktionsnedsättning, och i så fall när denna åtgärd skulle genomföras.

Positiva åtgärder för att främja rekrytering: Med tanke på att en mer aktiv rekryteringspolitik för personer med funktionsnedsättning för vissa av bidragslämnarna endast kunde uppnås genom positiv diskriminering begärde ombudsmannen ytterligare information från kommissionen om följande:

Huruvida dess avdelningar kan överväga att utveckla positiva åtgärder för att främja rekrytering av funktionshindrade personer.

2. Tillgång till kommissionens lokaler:

- Byggnormer: Eftersom några av dem som lämnade synpunkter nämnde att kommissionen måste anta omfattande tillgänglighetsplaner för funktionshindrade i alla sina lokaler begärde ombudsmannen ytterligare information från kommissionen om följande:

Huruvida den aviserade nya versionen av dokumentet med de normer som är tillämpliga på tillgängligheten till kommissionens lokaler för funktionshindrade (2004) hade antagits, och i så fall vad var huvudinriktningen i dess bestämmelser.

- Parkeringsmöjligheter: Ombudsmannen erinrade om några av de överväganden som han gjorde i sitt beslut av den 31 januari 2005 om klagomål 2415/2003/JMA om den påstådda bristen på parkeringsplatser för personer med funktionsnedsättning nära kommissionens huvudbyggnader i Bryssel. I det fallet ansåg ombudsmannen att tillträde till kommissionens lokaler för personer med funktionshinder som reser med bil borde vara en viktig aspekt av hans undersökning på eget initiativ. I detta syfte åtog han sig att övervaka de åtgärder som institutionen vidtagit i detta avseende. Vid den tidpunkten noterade ombudsmannen att trots kommissionens utfästelser om att utveckla och stödja en övergripande och integrerad strategi för att ta itu med sociala, arkitektoniska och designmässiga hinder som i onödan begränsar tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning(36) hade inga särskilda uppföljningsåtgärder ännu aviserats. Dessutom noterade han att förhandlingar pågår med de belgiska nationella myndigheterna för att förbättra situationen. Ombudsmannen begärde därför ytterligare information från kommissionen om

Huruvida några framsteg hade gjorts när det gäller tillgången till parkeringsplatser som är reserverade för personer med funktionsnedsättning, antingen i eller i närheten av alla dess byggnader.

3. Information och kommunikation:

Tillgång till information: Med beaktande av några av de synpunkter som lämnats av allmänheten, som underströk behovet av att kommissionen intar en mer proaktiv roll i spridningen av information i hela Europa, begärde ombudsmannen ytterligare information från kommissionen om

Hur den avsåg att förbättra tillgängligheten till den information som den producerade för funktionshindrade, inte bara för personer med synnedsättning, utan även för andra funktionshindrade grupper.

- Webbplatsernas tillgänglighet: När det gäller tillgängligheten till innehållet på kommissionens webbplatser för personer med funktionsnedsättning begärde ombudsmannen ytterligare information från kommissionen om

Huruvida kommissionen planerade att göra en regelbunden bedömning av tillgängligheten till sina webbplatser för personer med funktionsnedsättning och i så fall hur den avsåg att genomföra detta initiativ.

- Alternativa tillgängliga format för alla officiella EU-handlingar: Eftersom några av de personer som lämnade synpunkter hade föreslagit att oberoende experter skulle bedöma kommissionens webbplatser varje år begärde ombudsmannen ytterligare information från kommissionen om

Kommissionen planerar att göra EU-handlingar tillgängliga i alternativa format, t.ex. stor stil, ljudformat och elektroniska format.

4. Europaskolorna:

Integrering av barn med särskilda behov: Ombudsmannen noterade att denna aspekt av undersökningen hade rönt stor uppmärksamhet hos allmänheten och att de flesta av kommentarerna hade varit mycket kritiska mot både kommissionen och Europaskolorna. Den huvudsakliga kritiken riktades mot vad som uppfattades som skolornas misslyckande att effektivt omsätta sitt uttalade engagemang för verklig integration av SEN-barn i skollivet.

Ombudsmannen erinrade om att han redan hade haft möjlighet att granska denna fråga i samband med ett tidigare klagomål, 1391/2002/JMA, för vilket han lade fram en särskild rapport för parlamentet den 27 maj 2005. I det fallet var ett av påståendena att Europaskolorna hade misslyckats med att inrätta ett integrerat och enhetligt utbildningssystem för att tillgodose behoven hos alla barn med särskilda behov. Efter att ha granskat de relevanta rättsliga argumenten fann ombudsmannen att det inte verkade finnas någon bindande rättslig bestämmelse som krävde att kommissionen skulle inrätta ett enhetligt utbildningssystem. I avsaknad av en sådan rättslig grund kunde ombudsmannen inte dra slutsatsen att kommissionen inte agerade korrekt genom att inte säkerställa att Europaskolorna tillhandahåller utbildningsprogram för alla barn till EU-tjänstemän med särskilda behov(37).

Även om ombudsmannen inte fann några administrativa missförhållanden i detta avseende kommenterade han inkonsekvensen mellan skolornas praxis och de offentliga åtaganden som gjorts av både EU i allmänhet och kommissionen i synnerhet om en integrerad utbildning. Ombudsmannen noterade att EU och dess medlemsstater hade pekat ut integreringen av barn med särskilda behov i ett enhetligt utbildningssystem som ett av sina mål i rådets resolution av den 31 maj 1990(38). Kommissionen hade själv antagit ett identiskt perspektiv i ett meddelande av den 12 maj 2000 ("Mot ett Europa fritt från hinder för personer med funktionshinder")(39), som behandlade integreringen av barn med särskilda behov. I detta meddelande åtog sig kommissionen att

"(...) fortsätta att stödja Europaskolornas insatser för att ge lämpligt stöd till elever med funktionsnedsättning i syfte att integrera dem i de ordinarie klasserna och i synnerhet för att bättre hjälpa elever med särskilda inlärningssvårigheter."(40)

Ombudsmannen noterade att kommissionen i sitt svar på ombudsmannens undersökning på eget initiativ hade upprepat sitt åtagande att integrera alla barn med särskilda behov i ett enhetligt utbildningssystem, vilket ursprungligen angavs i Europaskolornas program för elever med särskilda behov 1999.

Ombudsmannen förklarade också att Europaskolornas styrelse vid sitt möte den 1 och 2 februari 2005 hade godkänt ett nytt dokument med titeln "Integrering av elever med särskilda behov i Europaskolorna"(41), som borde ha lagt grunden för en reviderad politik på detta område. Såsom anges i dokumentets ingress syftade de nya riktlinjerna till att anpassa antagnings- och integrationsförfarandena för elever med inlärningssvårigheter och att införa förbättringar och innovationer i systemet för att tillgodose det växande antalet elever med särskilda behov.

Mot bakgrund av kommissionens initiativ på detta område begärde ombudsmannen ytterligare information från kommissionen om

Hur avser kommissionen att bedöma resultaten av Europaskolornas nya politik för integrering av barn med särskilda behov och tidsplanen för detta?

5. Intern samordning:

Analys av handikappundersökningen: Mot bakgrund av kommissionens synpunkter på denna aspekt av problemet antog ombudsmannen att den första översynen av kommissionens översyn 2004 av dess kodex för god praxis hade slutförts. Ombudsmannen begärde därför ytterligare information från kommissionen om

Huruvida undersökningen hade analyserats och, om så var fallet, vilka slutsatser kommissionen hade dragit av den och vilka åtgärder den avsåg att vidta på grundval av dessa slutsatser.

- Öka medvetenheten om funktionshinder: Ombudsmannen påpekade att den reviderade uppförandekoden innehöll ett avsnitt om information och medvetandehöjande åtgärder där det föreskrevs att uppförandekoden skulle uppmärksammas av all personal. I samma avsnitt föreskrevs också att utbildning i handikappfrågor bör anordnas för dem som är mest engagerade på detta område. Kommissionen lämnade dock ingen tidsplan eller några mer exakta uppgifter om hur detta skulle ske i framtiden(42). Ombudsmannen begärde ytterligare information från kommissionen om

Huruvida den har inrättat eller avser att inrätta kurser eller informationskampanjer om medvetenhet om funktionsnedsättning för sin personal.

Kommissionens andra yttrande

I sitt andra yttrande som svar på ombudsmannens frågor uppgav kommissionen att den hade antagit en bred, progressiv och proaktiv strategi för sin politik när det gäller personer med funktionshinder. I de nya tjänsteföreskrifterna, de reviderade riktlinjerna för god praxis och de olika tjänster som tillhandahålls har hänsyn tagits till de särskilda behov som personer med funktionsnedsättning kan ha i sina kontakter med kommissionen. Den hävdade att dess politik syftade till att säkerställa att principen om icke-diskriminering tillämpades i alla dess kontakter med personer med funktionshinder. Kommissionen åtog sig att fortsätta samråden med sina avdelningar och med företrädare för personal med funktionshinder, särskilt genom den avdelningsövergripande gruppen för handikappfrågor.

När det gäller var och en av ombudsmannens frågor svarade kommissionen sammanfattningsvis på följande sätt:

1. Sysselsättning:

Sysselsättning och en oproportionerligt stor börda: Kommissionen förklarade att den den 20 juni 2004 hade antagit Administrativt meddelande nr 69-2004(43) för att genomföra artikel 1d.4 i tjänsteföreskrifterna. Detta tillkännagivande var avsett att hjälpa kommissionens avdelningar att bland annat avgöra om en åtgärd för att främja integreringen av personer med funktionsnedsättning ansågs medföra en oproportionerlig börda. Genomförandebestämmelserna handlar bland annat om rekrytering av personer med funktionsnedsättning, funktionsnedsättning under tjänstemannens karriär, rimliga anpassningsåtgärder och orimlig börda.

Kommissionen förklarade att det dessutom i punkt 3 i dess kodex för god praxis (arbetsrelaterad inkvartering) föreskrivs att stränga normer bör tillämpas vid bedömningen av vad som är en oproportionerlig börda för EU-institutionerna. För att kunna dra slutsatsen att det är orimligt betungande för institutionen att tillhandahålla en viss person med funktionsnedsättning måste kostnaderna för att tillhandahålla denna vara högre än vad institutionen rimligen kan förväntas bära.

Kommissionen hänvisade till ett antal exempel på rimliga anpassningsåtgärder som nämns i punkt 8 i genomförandebestämmelserna, såsom i) att göra anläggningar som redan används av anställda lättillgängliga och användbara för personer med funktionsnedsättning, ii) Omstrukturering av arbetstillfällen. iii) tillhandahållande av bistånd, iv) deltidsarbete eller ändrade arbetsscheman, v) Förvärv eller ändring av produkter. vi) Anpassning av utbildningsmaterial. och vii) ändra politik eller praxis. Kommissionen hänvisade dessutom till flera överväganden vid bedömningen av vad som utgör en orimlig börda, såsom anges i punkt 13 i genomförandebestämmelserna. Dessa överväganden omfattade i) typen av och kostnaden för inkvarteringen, ii) Kostnaden för logi i förhållande till de genomsnittliga allmänna omkostnaderna för varje anställd. iii) Kostnaden för inkvarteringen i förhållande till den tillgängliga budgeten. iv) antalet personer i det särskilda området som behöver logi, och v) hälso- och säkerhetsbehov för all personal.

Ekonomiskt stöd till tjänstemän och familjemedlemmar med funktionsnedsättning: Som kommissionen hade hävdat i samband med ombudsmannens undersökning i klagomål 1391/2002 underströk den att den inte diskriminerar i förhållande till det stöd den ger till tjänstemän och familjemedlemmar med funktionsnedsättning. Kommissionen hävdade att hela det ekonomiska stöd som följer av sjukförsäkringen för sjukvårdskostnader, de lagstadgade ersättningarna och tilläggsstödet för funktionshindrade för icke-medicinska kostnader var lämpligt för att kompensera för extra kostnader i samband med en funktionsnedsättning. Riktlinjerna för genomförandet av budgeten för socialbidrag till funktionshindrade trädde i kraft den 1 maj 2004 och föreskriver att mottagarens personliga bidrag kan variera mellan 5 % och 35 %, beräknat på grundval av dennes skattepliktiga familjeinkomst. Riktlinjerna är interinstitutionella och varje institution fastställer sina egna budgetmedel i detta avseende.

När det gäller budgetsituationen noterade kommissionen att under 2005 hade alla medel under budgetrubriken "kompletterande stöd till funktionshindrade" (1 350 000 euro) använts i samband med 85 fall. Ungefär hälften av ärendena gällde kostnader kopplade till allvarliga handikapp, medan de andra ärendena gällde ersättning av kostnader för utbildning eller särskild utbildning som var nödvändig för att uppväga effekterna av ett funktionshinder. När det gäller 2006 års budget hade budgetmyndigheten beviljat ett belopp på 1 770 000 euro (en ökning med 30 % jämfört med 2005). Kommissionen beklagade dock att detta belopp inte skulle vara tillräckligt för att garantera en fullständig återbetalning i samtliga fall.

Även om kommissionen hävdade att den inte hade någon rättslig skyldighet att ersätta alla kostnader till följd av funktionsnedsättning, åtog den sig att tillhandahålla full ersättning för dessa kostnader på villkor att budgetmyndigheten garanterade att tillräckliga medel fanns tillgängliga och att ett interinstitutionellt avtal om ett reviderat förslag till ovannämnda riktlinjer kunde nås.

Kommissionen ansåg inte att det personliga bidrag som föreskrivs i riktlinjerna (5–35 %) var socialt orättvist eftersom det grundar sig på skattepliktig familjeinkomst. Den noterade att det individuella ekonomiska stödet sedan den 1 maj 2004 har utvidgats till följd av förändringar i politiken för tilläggsbidrag för funktionshindrade och en ökning av de tillgängliga medlen. Mellan 2003 och 2005 ökade antalet ärenden med nästan 50 % (från nästan 60 till 85 ärenden) och de tillgängliga medlen ökade med 130 % (från 770 000 euro till 1 770 000 euro). En ny sektor, "praktisk hjälp för funktionshindrade", inrättades också 2004 för att ge allmän information, rådgivning och stöd.

Kommissionen meddelade också att den under 2006 hade för avsikt att offentliggöra ett nytt meddelande om stöd till funktionshindrade(44).

- Rekryteringsförfarandenas tillgänglighet: Kommissionen hävdade att flera praktiska åtgärder har vidtagits för att underlätta för sökande med funktionsnedsättning att delta i uttagningsprov. Alla meddelanden om uttagningsprov innehöll därför en standardpunkt som påminde de sökande om att unionens rekryteringspolitik inte är diskriminerande(45), och sökande med funktionsnedsättning uppmanas att lämna in ett intyg så att uttagningskommittén kan vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta deras deltagande(46). I bilaga 2 till vägledningen för sökande, som offentliggörs samtidigt som varje meddelande om uttagningsprov, påminns sökande med funktionsnedsättning om möjligheten att begära särskilda arrangemang på grund av deras funktionsnedsättning.

På Epsos webbplats finns en direkt hänvisning till lika möjligheter. Detsamma gäller för alla annonser som visas i pressen när en tävling utlyses.

Kommissionen ansåg att många praktiska åtgärder redan hade vidtagits och räknade upp en rad exempel på fall av funktionshinder som innebar problem med syn(47), hörsel (döva eller delvis döva sökande)(48), händer(49), användning av rullstol(50), funktionsnedsättande sjukdom/hjärnhandikapp(51) eller dyslexi(52). För att tillmötesgå dessa önskemål har Epso möjlighet att bjuda in sökande med funktionsnedsättning till separata provlokaler.

Periodiska rapporter om rekryteringspolitiken: Kommissionen noterade att den tillsammans med Epso hade granskat innehållet i publiciteten för rekrytering i syfte att uppmuntra fler ansökningar från personer med funktionsnedsättning. Frågan om att utarbeta rapporter om särskilda funktionshinder bör undersökas i detta sammanhang.

Kommissionen betonade att anonymitet är en garanti för likabehandling av sökande och att dess urvalsförfaranden i största möjliga utsträckning organiseras för att säkerställa likabehandling. I detta avseende anordnar Epso särskilda hjälpmedel för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att delta i uttagningsproven.

Kommissionen åtog sig att undersöka hur befintlig och framtida statistik om anställning av personer med funktionshinder skulle kunna göras mer tillförlitlig och uppdateras regelbundet, samtidigt som skyldigheterna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(53) respekteras. Kommissionen gick med på att överväga att offentliggöra sådan statistik i framtiden, som en del av granskningen för att förbättra statistikens tillförlitlighet.

Positiva åtgärder för att främja rekrytering av personer med funktionshinder: Kommissionen anser att den bästa garantin för likabehandling i rekryteringsprocessen är utvecklingen av anonyma tester och tillhandahållandet av rimliga anpassningsåtgärder för att delta i dessa tester. Kommissionen såg dock inget behov av att ingripa ytterligare genom att i detta skede av rekryteringsförfarandena vidta åtgärder för positiv särbehandling särskilt för personer med funktionsnedsättning.

Kommissionen förklarade att dess avdelningar, dvs. generaldirektoratet för personal och administration (GD ADMIN), underrättas när godkända sökande från rekryteringsprov anger att de har en funktionsnedsättning som kräver särskild anpassning i rekryteringsprocessen. I sådana fall tillämpar dessa avdelningar en proaktiv strategi för rekryteringen från fall till fall.

Kommissionen åtog sig att undersöka olika sätt att främja rekryteringen av personer med funktionsnedsättning inom institutionen och hänvisade till behovet av att göra en översyn av den nuvarande situationen. Vid denna översyn bör man överväga frågan om att mer i detalj utveckla positiva åtgärder för att främja rekrytering av personer med funktionsnedsättning, såsom i) fastställande och övervakning av någon form av sysselsättningsmål för personer med funktionsnedsättning och ii) individuell uppföljning av administrationen efter läkarundersökningen för att säkerställa lämpliga uppdrag och lämplig utrustning. Kommissionen tillade vidare att frågan om funktionshinder hade tagits upp i kurser om urvalsintervjuer och utbildning av medlemmarna i uttagningskommittén, för att säkerställa medvetenhet om frågorna.

2. Tillgång till kommissionens lokaler:

- Byggnormer i fråga om tillgänglighet: Kommissionen förklarade att den senaste versionen av handboken för fastighetsstandarder, Manuel d'Immeuble Type (nedan kallad MIT), hade antagits av OIB:s förvaltningskommitté den 29 juni 2004. Kapitel B.III i handboken behandlade kraven för personer med funktionsnedsättning och omfattade allmänna tillträdesfrågor, reserverade parkeringsplatser, rörlighet, belysning och skyltning i byggnader, sanitära installationer och nödutrymning. MIT var förenligt med både belgisk och europeisk lagstiftning på detta område och tog hänsyn till bestämmelserna i kommissionens uppförandekod.

Kommissionen förklarade att någon ytterligare översyn av det multilaterala investeringsavtalet inte var planerad. Det aktuella dokumentet antogs först i mitten av 2004 och är uppdaterat när det gäller tillgänglighetsstandarder. Frågan bör ses över mot bakgrund av de nya MIT-standarderna och erfarenheterna från den nyligen utsedda specialisten med ansvar för ergonomiska bedömningar av kontorsmiljön.

- Parkeringsmöjligheter: Kommissionen noterade att i enlighet med riktlinjerna för god praxis är minst två parkeringsplatser reserverade för besökare med funktionshinder antingen i eller utanför varje kommissionsbyggnad, med undantag för Berlaymontbyggnaden. Totalt har kommissionen 114 sådana reserverade utrymmen. Eftersom tillträdet till Berlaymont-byggnaden är begränsat av säkerhetsskäl begärde kommissionen att myndigheterna i Bryssel skulle reservera parkeringsplatser för funktionshindrade på Boulevard Charlemagne, som löper längs Berlaymont-gatan. Kommissionen förklarade att polischefen för Bryssels huvudstad i oktober 2005 hade gått med på att reservera tre sådana platser på Boulevard Charlemagne och dessutom hade begärt att avdelningen för offentliga arbeten skulle utföra det nödvändiga arbetet. Kommissionen har också reserverat 216 parkeringsplatser i sina byggnader för sin egen personal med permanenta eller tillfälliga funktionsnedsättningar/hälsorelaterade svårigheter(54).

3. Information och kommunikation:

Tillgång till information som sprids till personer med funktionshinder: Kommissionen hänvisade till sin ståndpunkt om tillgänglighet till information på sidan "EUROPA - Web Accessibility Policy"(55). Enligt denna ståndpunkt beslutade kommissionen att anta nivå A-överensstämmelse (prioritering 1) för nya och uppdaterade webbplatser som finns på EUROPA-servern, för att underlätta deras användning inte bara av synskadade personer, utan även av personer med andra funktionsnedsättningar och funktionshinder, så att de därmed överensstämmer med WAI-standarderna (initiativet för webbtillgänglighet).

- Allmänhetens tillgång till webbplatser: Vägledningen för informationsleverantörer (IPG) är avsedd för författare av sidor på webbplatsen Europa (samordnare, webbansvariga, uppdragstagare) och omfattar redaktionella, tekniska och grafiska aspekter. Bestämmelserna i IPG(56) måste följas för att säkerställa en sammanhängande och användarvänlig tjänst. Enligt IPG bör sidor som publiceras på EUROPA uppfylla tillgänglighetskriterierna på nivå A. Generaldirektoratens och avdelningarnas webbansvariga ansvarar för att bedöma tillgängligheten till sina respektive webbplatser och för att se till att webbplatserna och webbsidorna är IPG- och WAI-A-kompatibla. Dessutom ger EUROPA-samordningsgruppen vid generaldirektoratet för press och kommunikation systematiskt stöd till webbansvariga i deras arbete med att validera webbplatserna och webbsidorna.

- Alternativa tillgängliga format för alla officiella EU-handlingar: WAI-kompatibla EUROPA-sidor kan, med lämplig programvara för slutanvändaren, användas för att skapa stora utskrifter, punktskrift, ljudformat och elektroniska format. Eftersom Europa är flerspråkigt kan inte alla språk läsas med hjälpprogram. Kommissionen kommer att förbättra de befintliga WAI-kompatibla sidorna genom att tillhandahålla ljudfiler eller teckenspråksfiler som genereras från dessa sidor. Denna lösning skulle dock kunna orsaka problem, eftersom tekniken i fråga fortfarande håller på att utvecklas. Alternativt kan en länk tillhandahållas till en ljudutgång bredvid introduktionstexter till långa artiklar/information, så att personer med funktionsnedsättning snabbt kan förstå om informationen är av intresse för dem. I annat fall anser kommissionen att Europa-webbplatsens flerspråkighet bäst betjänas genom att man ser till att dess innehåll är lättillgängligt och WAI-kompatibelt. Kommissionen underströk att den har antagit ett system för hantering av webbinnehåll som bör garantera överensstämmelse med minimikraven för tillgänglighet på alla dess sidor(57).

4. Europaskolorna:

Integrering av barn med särskilda behov: Kommissionen noterade att den inte har behörighet i utbildningsfrågor och därför inte kan bedöma eller utvärdera det nya SEN-programmet i Europaskolorna eller ge instruktioner till Europaskolorna. Den förklarade att skolornas styrelse fattar alla beslut på detta område och att kommissionen endast har en röst i styrelsen(58). Som styrelseledamot och som ansvarig arbetsgivare vars personal uttrycker missnöje med denna tjänst vid skolorna, som till stor del finansieras med gemenskapsmedel, noterade kommissionen emellertid att den aktivt arbetade med frågan genom att begära att en utvärdering av SEN-programmet skulle göras.

I mars 2004 fick Skolornas pedagogiska kommitté, som är styrelsens förberedande underkommitté där utbildningsfrågor diskuteras och förbereds för styrelsens övervägande och godkännande, för första gången tillfälle att se över viss statistik om SEN-ärenden. Vid den tidpunkten begärde kommissionen att SEN-programmet skulle utvärderas av relevanta inspektörer/samordnare och att nästa årsrapport om SEN-programmet skulle innehålla resultaten av denna utvärdering. Den senaste rapporten om SEN-programmet liknade dock den första, och kommissionen upprepade sin begäran vid Pedagogiska kommitténs möte i november 2005. Kommissionen hade också bett kansliet för skolornas generalsekreterare om mer information om tillämpningen av SEN-programmet, till följd av andra förfrågningar om information från ombudsmannen. Generalsekreteraren hade skriftligen angett vilken typ av information som skulle samlas in. Kommissionen beklagade att inga uppgifter hade lämnats när den lämnade sitt andra yttrande i mars 2006.

Kommissionen påpekade att den i slutet av januari 2006 formellt hade begärt att skolstyrelsen skulle utvärdera genomförandet av SEN-programmet. Kommissionen meddelade att en utvärderingsrapport skulle utfärdas under nästa läsår(59).

5. Intern samordning:

- Analys av en handikappundersökning: Kommissionen underströk att den undersökning om funktionshinder som dess avdelningar genomförde i december 2004 hade analyserats och att resultaten hade lagts ut på dess intranät. På grundval av analysen av de mottagna svaren hade ett antal särskilda åtgärder föreslagits.

Kommissionen noterade att vissa punkter framfördes med regelbundenhet och skulle gynnas av ytterligare åtgärder. Det nämnde svårigheterna för vissa anställda att få relativt enkla typer av boende för att underlätta sitt arbete, t.ex. lämpliga stolar eller kontorsbord eller anpassad it-utrustning, samt svårigheterna för vissa personer med funktionsnedsättning att få tillträde till vissa byggnader eller att flytta inom dem.

Kommissionen förklarade att de anställda på grundval av undersökningen ansåg att de på grund av sitt funktionshinder hade behandlats mindre gynnsamt, vilket ledde till långsammare karriärutveckling, mindre intressant arbete eller bristande tillgång till utbildning. På en interpersonell nivå upplevde ett antal anställda beteende från överordnade och kollegor som de betraktade som förödmjukande, skrämmande eller stötande. Kommissionen meddelade att resultaten av den sammanfattande rapporten hade kommit till alla berörda avdelningars kännedom, och att en lämplig uppföljning kunde göras för att öka medvetenheten om dessa frågor.

Kommissionen anser att all personal bör göras medveten om att diskriminering på grund av funktionshinder uttryckligen är förbjuden enligt tjänsteföreskrifterna. Undersökningen och dess resultat hade därför lagts ut på dess intranätwebbplats för att göra personalen medveten om problemen och bidra till förändring. Personalen ska också påminnas på intranätets webbplats om att enheten för lika möjligheter och icke-diskriminering vid GD ADMIN, i enlighet med dess uppförandekod, kan kontaktas konfidentiellt om personalen är missnöjd med genomförandet av uppförandekoden. Enheten kommer att behandla sådana frågor diskret, med vederbörlig hänsyn till den sekretessnivå som eftersträvas.

Som ett led i arbetet med att fastställa en mer synlig och aktiv politik på detta område bör GD ADMIN samråda med medlemsstaterna om eventuella förfaranden som antagits i deras nationella förvaltningar för att främja rekrytering och inkvartering av personer med funktionsnedsättning, i syfte att fastställa befintlig bästa praxis som också kan tillämpas inom kommissionen.

För att bedöma framstegen kommer frågan om att genomföra en andra handikappundersökning under 2007–2008 att övervägas i slutet av 2006. Beroende på resultaten kan prioriteringarna omdirigeras efter behov och nya prioriteringar kan fastställas.

- Öka medvetenheten om funktionshinder: Kommissionen uppgav att det främsta sättet att öka medvetenheten och medvetandegöra personalen om funktionshinder hade varit den publicitet som vunnits genom antagandet av den reviderade uppförandekoden och genomförandet av undersökningen av alla kommissionsanställda i frågor som rör funktionshinder. Nästa steg bör vara offentliggörandet av resultaten av undersökningen på kommissionens intranät i början av 2006. Denna åtgärd bör ge information om analysen av svaren, tillsammans med uppföljningsåtgärderna.

Kommissionen tillkännagav sin avsikt att under 2006 eller 2007 anordna särskilda åtgärder för att öka medvetenheten genom utbildning eller genom att anordna en konferens eller ett seminarium för personalen i samband med den årliga Europeiska handikappdagen den 3 december. Sådana åtgärder bör vara beroende av tillgången till finansiella resurser(60).

Allmänhetens deltagande

Ombudsmannen lade ut kommissionens andra yttrande på sin webbplats. Han fick inga ytterligare kommentarer från allmänheten om detta.

Ytterligare information från kommissionen

För att uppdatera en del av den information som lämnades i det andra yttrandet, särskilt när det gäller tre av de åtaganden som gjordes i yttrandet, skickade kommissionen ytterligare information till ombudsmannen. De punkter som kommissionen tog upp gällde följande aspekter:

1. Sysselsättning:

Ekonomiskt stöd till tjänstemän och familjemedlemmar med funktionsnedsättning: Kommissionen meddelade att den planerade att ta itu med detta problem inom ramen för ett mer omfattande meddelande om "Lika möjligheter för alla" som skall läggas fram i samband med att 2007 utses till Europeiska året för lika möjligheter för alla.

4. Europaskolorna:

Integrering av barn med särskilda behov: Kommissionen förklarade att Europaskolornas styrelse vid sitt möte den 30 januari 2006 inte hade möjlighet att granska rapporten om SEN-statistik för 2004/2005, trots att denna punkt hade tagits upp på dagordningen. Vid sitt möte i april 2006 begärde kommissionen, även om denna fråga inte fanns med på dagordningen, att nästa rapport skulle innehålla i) mer kvalitativ information om integreringen av elever med särskilda behov och deras framsteg, ii) en utvärdering av programmet för elever med särskilda behov och iii) den strategi som ska antas i Europaskolorna för att ta hand om sådana barn. Styrelsen tog del av rapporten, som nu behandlas av inspektörsnämnden. Kommissionen noterade att ingen ny rapport hade överlämnats, även om nästa rapport 2005/2006 bör innehålla de begärda tilläggen av kvalitativ information och en utvärdering av programmet.

5. Intern samordning:

- Öka medvetenheten om funktionshinder: I sitt första yttrande åtog sig kommissionen att offentliggöra resultaten av den kommissionsomfattande undersökningen om handikappfrågor på sin intranätwebbplats, som ett sätt att tillhandahålla information om analysen av svaren, tillsammans med de uppföljningsåtgärder som planeras för 2006. Kommissionen meddelade att resultaten av undersökningen redan hade offentliggjorts(61). Kommissionen tillade att uppgifterna bör kompletteras med den information som samlats in genom undersökningen om medlemsstaternas politik för anställning av personer med funktionsnedsättning inom den offentliga förvaltningen. Bedömningen bör fastställa ett riktmärke för praxis och bör också bidra till fastställandet av en handlingsplan om funktionshinder för 2007.

Kommissionen meddelade att en praktisk vägledning om god praxis på området icke-diskriminering som riktar sig till utbildare och chefer med ansvar för rekrytering också har offentliggjorts(62). Kommissionen förklarade att denna vägledning har spridits i så stor utsträckning som möjligt inom dess avdelningar. Även om kommissionen inte har anordnat några särskilda kurser om icke-diskrimineringsfrågor har frågan behandlats genom kurser om urvalsintervjuer och utbildning för uttagningskommittéer. Dessutom åtog sig kommissionen att inom en snar framtid anordna ytterligare informationsevenemang riktade till särskilt berörd personal(63).

BESLUTET

1 Inledande anmärkningar

1.1 Enligt artikel 195 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen har Europeiska ombudsmannen befogenhet att på eget initiativ undersöka eventuella fall av administrativa missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet.

Ombudsmannen beslutade att inleda en undersökning på eget initiativ om Europeiska kommissionens integrering av personer med funktionsnedsättning för att se till att dessa medborgare inte diskriminerades i sina förbindelser med institutionen.

1.2 Vid lanseringen av detta initiativ tog ombudsmannen hänsyn till det faktum att ett funktionshinder, i enlighet med allmän enighet, inte kan definieras enbart på grundval av ett enda hälsoproblem eller en fysisk eller psykisk begränsning, utan snarare som ett resultat av ett komplext samspel mellan ett hälsoproblem eller en funktionell begränsning och den sociala, politiska, kulturella, ekonomiska och fysiska miljön(64). Ombudsmannen var också medveten om att personer med funktionsnedsättning utgör en betydande del av Europeiska unionens befolkning(65). Som de flesta EU-institutioner och medlemsstater(66) offentligt erkänner står detta samhällssegment inför en lång rad hinder som hindrar dess medlemmar från att uppnå lika möjligheter, oberoende och fullständig ekonomisk och social integration. Ombudsmannen konstaterar att praktiskt taget alla européer verkar vara för en bättre integration av funktionshindrade, vilket framgår av en Eurobarometerundersökning, och inte mindre än 97 % av européerna anser att något bör göras för att göra funktionshindrade mer delaktiga i samhället(67).

Även om Europeiska unionen har svarat på denna utmaning genom att anta ett antal rättsliga och politiska initiativ för att komma till rätta med dessa hinder, ansåg ombudsmannen att det var viktigt att bedöma huruvida dessa åtaganden verkligen hade genomförts.

Ombudsmannen påpekade att erkännandet av problemet och behovet av att ta itu med det som en grundläggande mänsklig rättighet ledde till att en hänvisning till personer med funktionsnedsättning infördes i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I artikel 26 i stadgan föreskrivs följande:

”Unionenerkänner och respekterar rätten för personer med funktionsnedsättning att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet.”

När ombudsmannen inledde detta initiativ medgav han också att unionen hade antagit en lång rad rättsliga åtgärder för att bekämpa diskriminering av personer med funktionshinder, särskilt 1998 års uppförandekod för anställning av personer med funktionshinder (nedan kallad uppförandekoden). Denna kodex innehöll en gemensam interinstitutionell ståndpunkt som utformats för att bekämpa eventuella problem som personer med funktionsnedsättning ställs inför när de ska bli EU-tjänstemän eller utveckla sina karriärer som sådana(68), och på grundval av denna ståndpunkt måste ett antal åtgärder vidtas på områden som rekrytering, karriärer, arbetsmiljö, information och medvetenhet samt övervakning.

1.3 Ombudsmannen ansåg att kommissionen, bland de olika institutioner som har särskilt ansvar för att se till att personer med funktionsnedsättning inte diskrimineras i sina förbindelser med EU-institutionen, förtjänar särskild uppmärksamhet på grund av sin centrala roll inom EU:s institutionella ram. Dessutom hade kommissionen intagit en grundlig hållning gentemot funktionshindrade personer i sitt meddelande av den 10 maj 2000 med titeln "För ett Europa fritt från hinder för personer med funktionshinder" (nedan kallat meddelandet). I detta meddelande åtog sig kommissionen att utveckla och stödja en övergripande och integrerad strategi för att ta itu med sociala, arkitektoniska och designmässiga hinder som i onödan begränsar tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning(69). Rådet upprepade inte bara de åtaganden som anges i riktlinjerna för god praxis, utan fastställde dessutom nya åtgärder som syftar till att främja utvecklingen av bästa praxis inom den egna organisationen. De åtgärder som beskrivs i meddelandet har delats in i fem teman: i) sysselsättning, ii) tillgängligheten till kommissionens lokaler, iii) Information och kommunikation. iv) Europaskolorna. och v) intern samordning. Denna strategi förstärktes av kommissionen genom det formella antagandet av en reviderad kod för god praxis den 25 november 2003.

Ombudsmannen noterar att dessa åtgärder fick stöd av Europaparlamentet(70), som efterlyste kompletterande åtgärder(71), såsom inrättandet av en interinstitutionell grupp för att undersöka villkoren för tillgång till EU-institutionerna för personer med funktionsnedsättning.

1.4 En god förvaltning kräver dock snabba och effektiva åtgärder för att genomföra offentligt uttalade åtaganden. Ombudsmannen ansåg att den allvarliga situation som personer med funktionsnedsättning befinner sig i kräver att de utlovade åtagandena omsätts i praktiken genom effektiva åtgärder. På grund av kommissionens centrala roll inom unionens institutionella ram och dess särskilda åtaganden gentemot funktionshindrade personer ansåg ombudsmannen att det var lämpligt att se över de åtgärder som denna institution vidtagit på detta område och bedöma om de var förenliga med institutionens rättsliga skyldigheter och uttalade åtaganden.

Ombudsmannen uppmanade därför kommissionen att rapportera om i) de åtgärder som den hade vidtagit eller avsåg att vidta för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte diskriminerades i sina förbindelser med institutionen och ii) tidsplanen för deras antagande.

Ombudsmannen klargjorde att han, mot bakgrund av undersökningens resultat, skulle överväga om det var nödvändigt att utvidga undersökningens omfattning och inkludera andra EU-institutioner.

1.5 Till att börja med vill ombudsmannen klargöra att hans undersökning inte tog upp specifika fall av potentiella administrativa missförhållanden som rör kommissionen. Ombudsmannen har i stället inriktat sin undersökning på att i) se över institutionens åtaganden gentemot personer med funktionsnedsättning och ii) jämföra dessa åtaganden med vad som faktiskt har uppnåtts.

Denna process genomfördes genom en öppen och transparent dialog där ombudsmannen bjöd in personer med funktionsnedsättning, representativa grupper, andra ombudsmän på nationell och regional nivå samt medborgare att bidra. Som han meddelade i sin skrivelse av den 19 november 2003 om inledande av undersökningen lade ombudsmannen ut alla relevanta handlingar som rör undersökningen på sin webbplats, inklusive alla synpunkter från allmänheten som inte var konfidentiella. Ombudsmannen vidarebefordrade också dessa synpunkter från allmänheten till kommissionen och bad den att kommentera dem.

Ombudsmannen vill tacka alla som deltog i hans undersökning. Deras betydande bidrag har verkligen kastat lite ljus över de befintliga problemen och har hjälpt kommissionen att identifiera de åtgärder som kan bidra till att förbättra situationen i framtiden. Allmänhetens höga deltagande understryker den vikt som medborgarna tycks fästa vid de problem som drabbar personer med funktionsnedsättning.

1.6 För att kunna presentera resultaten av undersökningen på ett heltäckande och begripligt sätt kommer ombudsmannen, i enlighet med kommissionens praxis i sina yttranden, att gruppera dem kring de fem områden som anges i meddelandet, liksom kommissionen gjorde i sina yttranden, nämligen i) sysselsättning, ii) tillgängligheten till kommissionens lokaler, iii) Information och kommunikation. iv) Europaskolorna. och v) intern samordning.

2 Kommissionens åtgärder på sysselsättningsområdet

2.1 Ombudsmannen är medveten om att stora framsteg har gjorts på detta område, inte bara när det gäller att fastställa tydliga principer mot diskriminering vid anställning av personer med funktionsnedsättning, utan även när det gäller aspekter som ekonomiskt stöd till tjänstemän och familjemedlemmar med funktionsnedsättning samt rekryteringsfrågor.

Allmänna principer

2.2 Ombudsmannen noterar att kommissionens kodex för god praxis innehåller ett antal allmänna principer som syftar till att göra det lättare för personer med funktionsnedsättning att arbeta i den europeiska offentliga förvaltningen. På grundval av dessa allmänna principer skulle alla rimliga åtgärder vidtas för att säkerställa att personer med funktionshinder skulle kunna delta i uttagningsprov på samma villkor som andra sökande.

2.3 Ombudsmannen noterar vidare att dessa principer har stärkts avsevärt i och med ikraftträdandet den 1 maj 2004 av ändringarna av tjänsteföreskrifterna, som införlivade bestämmelserna mot diskriminering i artikel 13 i EG-fördraget(72). I artikel 1d.1 i tjänsteföreskrifterna förbjuds således uttryckligen all diskriminering på grund av funktionshinder:

”Vidtillämpningen av dessa tjänsteföreskrifter ska all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning vara förbjuden.”

Denna princip har vidareutvecklats i artikel 1d.4, där följande anges:

”Vidtillämpningen av punkt 1 ska en person ha en funktionsnedsättning om han eller hon har en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning som är, eller sannolikt kommer att vara, bestående. (...)

En person med funktionsnedsättning uppfyller villkoren [ för att]utföra de väsentliga uppgifterna i arbetet när rimliga anpassningsåtgärder vidtas.

Med rimliga anpassningsåtgärder i samband med arbetets grundläggande funktioner avses vid behov lämpliga åtgärder för att göra det möjligt för en person med funktionsnedsättning att få tillträde till, delta i eller göra karriär i arbetslivet eller att genomgå utbildning, såvida inte sådana åtgärder skulle medföra en oproportionerlig börda för arbetsgivaren.”

Ombudsmannen påpekar att även om begreppet ”rimliga anpassningsåtgärder” inte definieras i tjänsteföreskrifterna fastställs i artikel 1d.6 ett antal kriterier på grundval av vilka

”Varjebegränsning [av principen om icke-diskriminering] måste motiveras på objektiva och rimliga grunder och syfta till legitima mål av allmänt intresse inom ramen för personalpolitiken.”

2.4 Vid granskningen av tillämpningen av ovannämnda bestämmelse på enskilda fall är ombudsmannen medveten om att en alltför extensiv tolkning av begreppet "oproportionerlig börda" skulle kunna omintetgöra principen om icke-diskriminering på grund av funktionshinder. Ombudsmannen ansåg att detta var kommissionens ståndpunkt i ett tidigare ärende (1391/2002/JMA) om utbildning av barn till EU-tjänstemän med särskilda utbildningsbehov.

Ombudsmannen noterar att kommissionen som svar på hans fråga har åtagit sig att följa de principer och kriterier som anges i dess Administrativa meddelande nr 69-2004(73) av den 20 juni 2004. Enligt den princip som anges i artikel 12 i ovannämnda tillkännagivande är den enda situation där kommissionen inte förväntas ge en person med funktionsnedsättning rimliga anpassningsåtgärder för att utföra en uppgift som kommissionstjänsteman om kostnaderna för insatsen skulle gå utöver vad institutionen rimligen kan förväntas bära.

Ombudsmannen litar på att kommissionen kommer att överväga rimligheten i varje situation på ett rättvist och balanserat sätt, med beaktande av de riktlinjer som fastställs i artiklarna 8 och 13 i dess tillkännagivande, som omfattar ett antal kriterier såsom ombyggnad av befintliga anläggningar, införande av ändrade arbetsscheman, förvärv eller ändring av produkter samt överväganden som grundar sig på hälso- och säkerhetsbehoven hos all personal.

Mot bakgrund av situationen har ombudsmannen dragit slutsatsen att det för närvarande inte verkar behövas några ytterligare åtgärder när det gäller denna aspekt av ärendet.

Ekonomiskt stöd

2.5 Ombudsmannen konstaterar att det ekonomiska stödet till tjänstemän med funktionshinder eller till familjemedlemmar med funktionshinder är en fråga som har rönt stor uppmärksamhet bland allmänheten, särskilt när det gäller det så kallade "kompletterande stödet till funktionshindrade". Detta stöd utgör ett extra bidrag från varje institution genom budgetpost A4103 för kostnader till följd av funktionshinder. Ombudsmannen noterar också att det har hävdats att denna typ av stöd bör beviljas tjänstemän med funktionsnedsättning eller med familjemedlemmar med funktionsnedsättning som en rättighet och att det bör täcka alla uppkomna kostnader.

På grundval av riktlinjerna för användningen av budgetpost A4103 av den 1 maj 2004 förefaller det som om mottagarna av kompletterande stöd för funktionshindrade ersätts i den mån tillräckliga medel finns tillgängliga och endast för en del av de uppkomna kostnaderna (5–35 %). Potentiella förmånstagare är därför skyldiga att betala ett bidrag som är beroende av skattepliktig familjeinkomst. Ombudsmannen noterar att dessa regler gäller för kostnaderna för specialundervisning för funktionshindrade barn samt för transport- eller handledningskostnader.

2.6 När det gäller kostnaderna för specialundervisning för funktionshindrade barn påpekar ombudsmannen att denna fråga var föremål för hans undersökning av klagomål 1391/2002/JMA, som gav upphov till en särskild rapport som överlämnades till parlamentet den 27 maj 2005. I sin särskilda rapport rekommenderade ombudsmannen att kommissionen skulle vidta nödvändiga åtgärder för att se till att föräldrar till barn med särskilda behov som är utestängda från Europaskolorna på grund av sin grad av funktionsnedsättning inte skulle behöva bidra till sina barns utbildningskostnader. Ombudsmannen noterar också att parlamentet genom resolution A6-0118/2006, som antogs den 20 mars 2006, ställde sig bakom ombudsmannens slutsatser. I samma resolution uppmanade parlamentet kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att ersätta hela kostnaden för specialundervisning för föräldrar till barn med särskilda behov som är utestängda från Europaskolorna på grund av sin grad av funktionsnedsättning. Parlamentet tillade att sådana ersättningar bör ingå i en europeisk politik för socialt skydd.

2.7 I samband med fördelningen av kompletterande stöd till funktionshindrade under budgetpost A4103 noterar ombudsmannen kommissionens åsikt att den inte har någon rättslig skyldighet att ersätta alla kostnader som uppstår till följd av en funktionsnedsättning och att det personliga bidrag som föreskrivs i riktlinjerna (5 % till 35 %) inte bör betraktas som socialt orättvist eftersom det beräknas på grundval av den beskattningsbara familjeinkomsten.

Ombudsmannen noterar dock att kommissionen, trots sin uttalade ståndpunkt, har åtagit sig att ge full ersättning för de kostnader som är kopplade till ett handikapp på villkor att budgetmyndigheten garanterar att tillräckliga medel finns tillgängliga och att ett interinstitutionellt avtal om ett reviderat förslag till riktlinjer ingås.

Med tanke på allmänhetens oro över denna aspekt av hans undersökning är ombudsmannen övertygad om att kommissionen kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att försöka övertyga budgetmyndigheten om behovet av att utvidga tillämpningsområdet för budgetpost A4103 för att säkerställa att tjänstemän med funktionsnedsättning eller med familjemedlemmar med funktionsnedsättning kan beviljas fullständig ersättning för de kostnader som är kopplade till en funktionsnedsättning.

2.8 Ombudsmannen påpekar att kommissionen i samband med utnämningen av 2007 till Europeiska året för lika möjligheter för alla har åtagit sig att lägga fram ett meddelande om "Lika möjligheter för alla", som bland annat bör behandla frågor som rör ekonomiskt stöd till tjänstemän med funktionsnedsättning eller familjemedlemmar med funktionsnedsättning. Även om meddelandet ännu inte verkar ha offentliggjorts anser ombudsmannen att dokumentet bör ge kommissionen möjlighet att bekräfta att den tar sina åtaganden på allvar och är villig att följa dem.

Mot bakgrund av situationen har ombudsmannen dragit slutsatsen att det för närvarande inte verkar behövas några ytterligare åtgärder när det gäller denna aspekt av ärendet.

Rekrytering

2.9 Ombudsmannen anser att det under de senaste åren har gjorts stora framsteg när det gäller funktionshindrades tillgång till den europeiska offentliga tjänsten, särskilt efter inrättandet av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso).

2.10 Ombudsmannen är medveten om att Epso, såsom kommissionen har påpekat, på ett effektivt sätt verkar ha genomfört många åtgärder som syftar till att underlätta för sökande med funktionsnedsättning att delta i rekryteringsförfarandena. I linje med detta välkomnar ombudsmannen att alla meddelanden om uttagningsprov innehåller en standardpunkt som påminner sökande om att unionens rekryteringspolitik inte är diskriminerande och att sökande med funktionsnedsättning uppmanas att lämna in ett intyg så att uttagningskommittén kan vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta deras deltagande. Det förefaller också positivt att vägledningen för sökande, som offentliggörs samtidigt som varje meddelande om uttagningsprov, innehåller ett avsnitt som påminner sökande med funktionsnedsättning om deras möjlighet att begära särskilda arrangemang på grund av deras funktionsnedsättning. På Epsos webbplats finns dessutom en direkt hänvisning till lika möjligheter. Detsamma gäller för alla annonser som visas i media när en tävling utlyses.

Ombudsmannen välkomnar också Epsos initiativ att vidta ett antal praktiska åtgärder för att se till att dess politik mot diskriminering genomförs korrekt. Ett belysande exempel på sådana praktiska åtgärder är bestämmelsen som gör det möjligt att bjuda in sökande med funktionsnedsättning till separata provcentrum.

2.11 Trots dessa uppenbara framsteg verkar allmänheten fortfarande vara oroad över bristen på insyn i de nya åtgärderna och behovet av en mer tillförlitlig utvärdering av situationen. Ombudsmannen noterar att kommissionen, som svar på hans begäran, meddelade att den tillsammans med Epso ser över innehållet i sin publicitet för rekrytering. Vid denna översyn skulle man överväga möjligheten att utarbeta rapporter om andra särskilda funktionsnedsättningar än synnedsättningar, i syfte att uppmuntra fler ansökningar från personer med funktionsnedsättning.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens åtagande att överväga att offentliggöra mer allmänna rapporter om rekrytering av personer med funktionshinder som bör innehålla befintlig och framtida statistik, förutsatt att detta material fullt ut uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(74). Ombudsmannen anser att detta initiativ skulle bidra till att göra kommissionens politik på detta område mer öppen och medborgarvänlig, och att det skulle vara i linje med parlamentets konsekventa krav på sådana åtgärder(75).

2.12 Ombudsmannen konstaterar att vissa synpunkter som lämnats av allmänheten i samband med hans undersökning var kritiska till kommissionens misslyckande med att främja en mer proaktiv politik för rekrytering av personer med funktionsnedsättning, och i synnerhet misslyckandet med att utveckla någon form av positiv särbehandling. Ombudsmannen är medveten om att kommissionen för närvarande inte verkar vara villig att reservera en viss procentandel av det totala antalet kandidater som den rekryterar till personer med funktionsnedsättning.

Vid översynen av kommissionens politik på detta område är ombudsmannen medveten om att den praxis som finns i medlemsstaterna när det gäller genomförandet av åtgärder för positiv särbehandling uppvisar en viss mångfald. Ett stort antal EU-medlemsstater som Österrike, Belgien(76), Cypern, Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Grekland, Italien, Litauen, Malta, Polen, Portugal, Slovenien och Spanien har infört kvotsystem för anställning av funktionshindrade. Andra europeiska länder har valt en annan väg för att främja integrationen av denna grupp människor i arbetsmiljön(77). Ombudsmannen hoppas att kommissionen, när den försöker utforma sin egen politik i frågan, noga kommer att övervaka den nuvarande situationen i medlemsstaterna och dess utveckling över tiden.

I detta sammanhang anser ombudsmannen att det är viktigt att understryka att kommissionen har åtagit sig att undersöka de olika sätt på vilka rekrytering av personer med funktionsnedsättning skulle kunna främjas inom institutionen. I detta sammanhang har kommissionen hänvisat till ett antal exempel, bland annat inrättandet av någon form av sysselsättningsmål för personer med funktionsnedsättning eller individuell uppföljning av administrationen, efter läkarundersökningen, för att säkerställa lämpliga uppdrag och lämplig utrustning.

Mot bakgrund av situationen har ombudsmannen dragit slutsatsen att det för närvarande inte verkar behövas några ytterligare åtgärder när det gäller denna aspekt av ärendet.

3 Tillgänglighet till kommissionens lokaler

3.1 Ombudsmannen noterar med oro att tillgängligheten till kommissionens lokaler är en aspekt av hans undersökning som har väckt stort intresse hos allmänheten, som på det hela taget har varit mycket kritisk till kommissionens resultat på detta område.

3.2 Det verkar som om kommissionen har förbundit sig att följa de kriterier som fastställs både i EU och i dess egna riktlinjer för god praxis. Följaktligen skulle alla rimliga åtgärder vidtas för att minimera problemen i samband med tillträde till byggnader, kontorslokaler och kontorsutrustning, så att kontor och anläggningar skulle vara tillgängliga för personer med funktionshinder.

Ombudsmannen noterar att kommissionen för att uppnå dessa mål hade meddelat att dess avdelningar, dvs. Infrastruktur- och logistikbyrån (OIB), hade för avsikt att genomföra förbättringar för att underlätta funktionshindrades tillträde till kommissionens lokaler. Dessa förbättringar borde ha omfattat nya standarder för att säkerställa tillgängligheten till alla kommissionens byggnader, särskilt när det gäller tillträde, förflyttning inom byggnader, evakuering i nödsituationer och sanitära installationer.

3.3 Trots dessa åtaganden fick ombudsmannen många kommentarer från allmänheten som pekade på ett antal brister i kommissionens politik på detta område. Allmänheten kritiserade till exempel att institutionen inte hade deltagit i en omfattande tillgänglighetsrevision av alla EU-institutioner och att dess meddelande om fastighetspolitik och infrastruktur i Bryssel hade ägnat frågan om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning liten uppmärksamhet(78).

Ombudsmannen har också mottagit olika klagomål om särskilda aspekter av denna fråga, såsom tillgängligheten till kommissionens parkeringsplatser eller EU:s informationscentrum i Rond Point Schuman i Bryssel för personer med funktionsnedsättning. Dessa fall visar att tillgängligheten till kommissionens lokaler fortfarande är ett problem som måste hanteras mer effektivt(79).

3.4 Ombudsmannen noterar att kommissionen som svar på hans fråga den 29 juni 2004 tillkännagav att den skulle anta nya standarder för tillgänglighet till sina lokaler för personer med funktionsnedsättning. I kapitel B.III i den senaste versionen av kommissionens handbok om byggnadsnormer behandlas därför kraven för personer med funktionsnedsättning. Dessa krav respekterar till fullo de normer som fastställs i EU:s och Belgiens lagstiftning och omfattar allmänna tillträdesfrågor, reserverade parkeringsplatser, rörlighet, belysning och skyltning i byggnader, sanitära installationer och nödutrymning. Ombudsmannen konstaterar också att kommissionen har åtagit sig att sträva efter ytterligare framsteg när det gäller tillgången till parkeringsplatser för personer med funktionsnedsättning, antingen i eller i närheten av alla dess byggnader.

Ombudsmannen är övertygad om att de åtaganden som gjorts av kommissionen på ett korrekt sätt bör ta itu med de farhågor som uttryckts av allmänheten. Ombudsmannen litar också på att kommissionen kommer att övervaka situationen och göra de nödvändiga anpassningarna av sin politik och praxis över tid, mot bakgrund av situationen och med vederbörlig hänsyn till den allmänna opinionen.

Mot bakgrund av ovanstående har ombudsmannen dragit slutsatsen att det för närvarande inte verkar behövas några ytterligare åtgärder när det gäller denna aspekt av ärendet.

4 Information och kommunikation

4.1 Ombudsmannen konstaterar att tillgång till information är en förutsättning för demokratiskt deltagande på alla politiska nivåer. Med tanke på att kommissionen är en av de viktigaste informationskällorna i EU-frågor är det av yttersta vikt att personer med funktionsnedsättning lätt kan få tillgång till denna typ av information som ett sätt att säkerställa deras deltagande i unionens demokratiska liv. Tillgången till kommissionens dokument och webbplats blir därför särskilt viktig för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte diskrimineras.

Ombudsmannen påpekar att kommissionen, för att uppnå ovannämnda mål, i sin kodex för god praxis åtog sig att ändra riktlinjerna för tillgång till handlingar för att säkerställa att publikationer och information var tillgängliga för personer med funktionsnedsättning i alternativa format. På samma sätt skulle Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer se till att medborgare med funktionshinder har full tillgång till dess information. Som ett resultat av dessa åtaganden antog kommissionen i september 2001 ett meddelande som syftar till att göra webbplatser mer tillgängliga för äldre och personer med funktionshinder(80).

4.2 Ombudsmannen är medveten om att kommissionen har gjort stora framsteg när det gäller tillgången till information för personer med funktionsnedsättning. Detta gäller särskilt informationen på kommissionens webbplats. Ombudsmannen välkomnar kommissionens initiativ att anta en hög standard, den så kallade överensstämmelsenivån A (klagomål med prioritet 1-WAI (initiativet för webbtillgänglighet)), för nya och uppdaterade webbplatser som finns på ombudsmannens Europaserver. Detta initiativ bör underlätta användningen av gemenskapens webbplatser inte bara för synskadade utan även för personer med andra funktionsnedsättningar och funktionshinder. Ombudsmannen noterar också att kommissionen har åtagit sig att se till att författare till sidor på webbplatsen Europa, t.ex. webbansvariga vid generaldirektorat och tjänsteavdelningar, tillämpar reglerna i vägledningen för informationsleverantörer (IPG), för att säkerställa tillhandahållandet av en enhetlig och användarvänlig tjänst.

4.3 Ombudsmannen är medveten om att allmänheten har kritiserat graden av tillgänglighet till kommissionens information och har betonat behovet av att göra den tillgänglig inte bara för personer med synnedsättning, utan även för så många funktionshindrade som möjligt.

Ombudsmannen noterar dock att kommissionen har tagit ett antal initiativ för att bemöta dessa farhågor och försöker införliva lämplig programvara för slutanvändare för att säkerställa att informationen på WAI-kompatibla EUROPA-sidor används för att skapa stora utskrifter, punktskrift, elektroniska format och ljudformat.

4.4 Ombudsmannen vill dock uppmärksamma kommissionen på att allmänhetens intresse i denna fråga inte uteslutande har varit inriktat på information som tillhandahålls via Internet.

Ombudsmannen noterar att kommissionen också producerar en betydande del av sitt material i pappersform. Det verkar som om ett antal dokument, t.ex. vitboken om reformen av kommissionen och samrådsdokumentet om förbättrade arbetsformer för personer med funktionsnedsättning, har tagits fram i punktskrift. Ombudsmannen anser att denna insats är lovvärd och hoppas att den kan utvidgas i framtiden.

Ombudsmannen är medveten om att många personer med funktionsnedsättning vill att kommissionen ska se till att fler EU-handlingar finns tillgängliga i ett antal alternativa format såsom blindskrift, storstil, ljudformat och elektroniska format. Ombudsmannen är förvissad om att kommissionen, i samordning med Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, kommer att försöka bemöta denna allmänna oro.

Mot bakgrund av situationen har ombudsmannen dragit slutsatsen att det för närvarande inte verkar behövas några ytterligare åtgärder när det gäller denna aspekt av ärendet.

5 Europaskolornas integrering av barn med funktionsnedsättning

5.1 Ombudsmannen noterar med oro att hans del av undersökningen väckte stor uppmärksamhet hos allmänheten. Allmänheten har i allmänhet kritiserat både kommissionen och Europaskolorna för deras påstådda underlåtenhet att på ett effektivt sätt omsätta sina uttalade åtaganden om en verklig integrering av elever med särskilda behov i skollivet i praktiken.

Ombudsmannen har konsekvent ansett att Europaskolorna inte är en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan och därför inte omfattas av hans mandat enligt artikel 195 i EG-fördraget. Ombudsmannen har emellertid också påpekat att kommissionen har ett visst ansvar för Europaskolornas verksamhet, eftersom den är representerad i deras styrelse och till stor del bidrar till deras finansiering. Ombudsmannen anser därför att kommissionen har ett allmänt ansvar för att främja god förvaltning i Europaskolorna. Detta ansvar omfattar skyldigheten att främja en icke-diskriminerande politik gentemot elever med funktionsnedsättning vid Europaskolorna för att se till att de integreras fullt ut i skolorna. I linje med detta noterar ombudsmannen att kommissionen i sin uppförandekod har åtagit sig att stödja Europaskolornas insatser för att bättre integrera elever med funktionsnedsättning.

5.2 Det verkar som om kriterierna för Europaskolornas politik för barn med särskilda behov först fastställdes i ett utbildningsprogram från 1999. Programmet tog upp både inlärning och fysiska funktionsnedsättningar, i syfte att integrera elever med särskilda behov i skollivet så mycket som möjligt, t.ex. genom specialiserade lärare som ger klassstöd till elever. Följaktligen måste ett skräddarsytt program, baserat på elevens förmåga och behov, beslutas för varje SEN-student av ett särskilt råd bestående av direktören, lärarna, föräldrarna och vanligtvis en medicinsk specialist. Resultatet av denna process var ett kontrakt som kunde förnyas på årsbasis och som skisserade det ansvar som varje part tog på sig.

Mot bakgrund av de kommentarer som gjordes av allmänheten under ombudsmannens undersökning verkar det som om genomförandet av detta program har väckt allmänhetens oro och att ett antal problem har identifierats, bland annat skolornas underlåtenhet att i) ta emot barn med särskilda behov på grund av att de saknar antingen know-how eller mänskliga resurser för att hantera vissa typer av funktionsnedsättningar, ii) att inrätta ett övergripande program för barn med särskilda behov och att göra verkliga ansträngningar för att främja en mer inkluderande utbildning, och iii) att tillhandahålla kvalificerad personal och stöd för att integrera barn med särskilda behov.

5.3 Ombudsmannen har redan sett över Europaskolornas politik för integrering av barn med funktionshinder i samband med ett tidigare klagomål (1391/2002/JMA), där ett av påståendena var att Europaskolorna hade misslyckats med att inrätta ett integrerat och enhetligt utbildningssystem för att tillgodose behoven hos alla barn med särskilda behov. Som ett resultat av sin undersökning överlämnade ombudsmannen en särskild rapport till parlamentet den 27 maj 2005(81). I samband med utarbetandet av denna rapport konstaterade ombudsmannen att det inte verkade finnas någon bindande rättslig bestämmelse som krävde att kommissionen skulle inrätta ett enhetligt utbildningssystem. I avsaknad av en sådan rättslig grund kunde ombudsmannen inte dra slutsatsen att kommissionen hade underlåtit att agera korrekt genom att inte säkerställa att Europaskolorna tillhandahåller utbildningsprogram för alla barn till EU-tjänstemän med särskilda behov(82). Trots detta konstaterande pekade ombudsmannen också på inkonsekvensen mellan skolornas praxis och de offentliga åtaganden som gjorts av EU i allmänhet(83), och av kommissionen i synnerhet(84), till stöd för ett integrerat utbildningssystem.

5.4 Ombudsmannen noterar att kommissionen som svar på allmänhetens kommentarer har förklarat att skolstyrelsen i februari 2005 godkände ett nytt dokument med titeln "Integrering av elever med särskilda behov i Europaskolorna"(85). Detta dokument förväntas ligga till grund för en reviderad politik på detta område. Såsom anges i ingressen syftade de nya riktlinjerna till att anpassa antagnings- och integrationsförfarandena för elever med inlärningssvårigheter och att införa förbättringar och innovationer i det system som utformats för att ta itu med de utmaningar som är förknippade med ett växande antal elever med särskilda behov.

Ombudsmannen erinrar om att han bad kommissionen att förklara hur den avsåg att bedöma resultaten av Europaskolornas nya politik för integrering av barn med särskilda behov och att ange en tidsplan för en sådan bedömning. I detta avseende noterar ombudsmannen med oro att kommissionens svar inte innehåller någon information som skulle kunna visa att Europaskolorna har ändrat kurs eller att deras insatser för att integrera elever med särskilda behov i praktiken bär frukt. Ombudsmannen har påpekat att kommissionen endast har uppgett att den vid flera tillfällen utan framgång har begärt att skolornas SEN-program skall ses över.

5.5 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att han inte har tillräckligt med information för att kunna dra slutsatsen att den nya politiken på ett korrekt sätt har bemött de farhågor som uttryckts av allmänheten. I avsaknad av sådan information vill ombudsmannen uppmärksamma kommissionen på ett antal frågor som rör skolornas politik för integrering av funktionshindrade elever och som allmänheten tycks fästa stor vikt vid. Det rör sig bland annat om följande:

• anser att utbildningsstrategin för barn med särskilda behov bör bygga på en strategi för förebyggande integration,
• Oro över att den årliga förnyelsen av den konvention som ligger till grund för enskilda program för barn med särskilda behov skapar osäkerhet bland föräldrarna om hur situationen ska utvecklas över tid.
• Skolorna måste utarbeta lämpliga program för vissa inlärningssvårigheter, t.ex. dyslexi, som kräver lämplig fortbildning om hur eleverna ska stödjas i sina klasser.
• Risken för att föräldrar till barn med särskilda behov utesluts från skolornas rådgivande grupp för särskilda behov på grund av att de inte får tillräcklig information om sina barns status och eventuella framsteg. och
• Avsaknaden av samstämmighet i det sätt på vilket enskilda skolor genomför skolornas politik gentemot barn med särskilda behov och behovet av att skapa en ställning som samordnare av särskilda behov i var och en av skolorna.

5.6 Ombudsmannen anser att kommissionen bör ta vederbörlig hänsyn till ovanstående frågor i syfte att främja lämpliga lösningar i samband med politiska beslut som ska antas av Europaskolornas styrelse. För att noggrant kunna övervaka hur denna situation utvecklas inom den närmaste framtiden anser ombudsmannen därför att det är nödvändigt att kommissionen senast i slutet av 2007 rapporterar om de framsteg som Europaskolorna har gjort när det gäller integreringen av barn med funktionshinder. Denna rapport kommer att göra det möjligt för ombudsmannen att avgöra om det krävs ytterligare åtgärder från hans sida i denna fråga. Ombudsmannen har för avsikt att offentliggöra denna rapport på sin webbplats för att informera medborgarna om dess innehåll.

6 Intern samordning

6.1 Eftersom en funktionsnedsättning förefaller vara resultatet av ett komplext samspel mellan ett hälsoproblem eller en funktionell begränsning och dess sociala, politiska, kulturella, ekonomiska och fysiska miljö(86) kräver integreringen av personer med funktionsnedsättning åtgärder på en rad olika områden, bland annat hälso- och sjukvård, utbildning, sysselsättning, transport, bostäder eller socialt och rättsligt skydd.

Effektiva åtgärder mot diskriminering på grund av funktionshinder kräver därför att de olika berörda avdelningarna agerar på ett samordnat sätt och att en separat administrativ enhet som kan fungera som kontaktpunkt för alla handikappfrågor inrättas för att förbättra och utveckla en allmän strategi(87). Avsaknaden av en integrerad strategi kan göra det svårt att få information om befintliga program och därmed hindra personer med funktionsnedsättning från att utöva sina rättigheter på ett korrekt sätt.

6.2 Ombudsmannen påpekar att EU som helhet, liksom kommissionens kodex för god praxis och meddelande om personer med funktionsnedsättning, verkar dela detta allmänna perspektiv. De innehåller en övergripande och integrerad strategi för att bekämpa potentiella fall av diskriminering av personer med funktionsnedsättning, inbegripet utnämning av en tjänsteman eller ett organ vid varje EU-institution som ska ansvara för genomförandet av en sådan strategi.

6.3 En integrerad strategi kräver också att information görs tillgänglig för alla avdelningar inom förvaltningen, så att de kan bidra till att undvika potentiella arbetsrelaterade problem för personal med funktionsnedsättning. Ombudsmannen noterar att kommissionen i sin kodex för god praxis gick med på att tillhandahålla information och medvetandehöjande åtgärder genom utbildningskurser om funktionshinder och att fortlöpande övervaka och förbättra förfarandena för en korrekt tillämpning av koden på alla nivåer. I detta syfte åtog sig kommissionen att genomföra periodiska undersökningar.

6.4 Ombudsmannen noterar att hittills har endast en undersökning genomförts, nämligen den från december 2004. Enligt undersökningen uppgav personal med funktionsnedsättning att de hade upplevt mindre gynnsam behandling på grund av sitt tillstånd och att detta hade lett till långsammare karriärutveckling, mindre intressant arbete eller bristande tillgång till utbildning. Undersökningen visade att på en interpersonell nivå upplevde ett antal anställda beteende från överordnade och kollegor som de kände var förödmjukande, skrämmande eller stötande. Personalen ansåg också att de hade haft svårt att få relativt enkla typer av boende för sitt arbete, såsom lämpliga stolar eller kontorsbord, anpassad it-utrustning eller att säkerställa tillträde till eller inom byggnader.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens initiativ att lägga ut undersökningen och dess resultat samt sin praktiska vägledning om god praxis på sin intranätwebbplats i ett försök att göra personalen medveten om de aktuella frågorna och bidra till förändringar.

Ombudsmannen noterar att kommissionen för närvarande överväger att genomföra en ny undersökning för perioden 2007–2008. Ombudsmannen litar på att kommissionen, inom ramen för denna framtida undersökning, skulle finna det lämpligt att ta hänsyn till en del av den kritik som framförts av allmänheten i samband med tillämpningen av dess uppförandekod. Kommissionen kan också överväga att förbättra handikapporganisationernas representation i beslutsprocessen med fokus på potentiella reformer.

6.5 Ombudsmannen påpekar att kommissionen som svar på hans frågor har utfärdat en praktisk vägledning om god praxis på området icke-diskriminering. Denna handledning är avsedd att informera chefer som har ansvar för rekrytering vid generaldirektoraten. Det verkar som om vägledningen har spridits inom kommissionens avdelningar för att göra personalen medveten om frågorna och påverka förändringar, och den har också lagts ut på kommissionens intranätwebbplats.

Ombudsmannen ser positivt på kommissionens ansträngningar att via sin intranätwebbplats informera tjänstemän och övriga anställda om att om personalen är missnöjd med genomförandet av uppförandekoden kan en särskild avdelning, enheten för lika möjligheter och icke-diskriminering vid kommissionens generaldirektorat för personal och administration, kontaktas konfidentiellt. Denna avdelning har befogenhet att behandla föremålet för klagomålet på lämpligaste sätt.

6.6 I samband med kommissionens insatser för att öka medvetenheten om funktionshinder noterar ombudsmannen att institutionen också har meddelat sin avsikt att i framtiden anordna särskilda åtgärder för att öka medvetenheten genom utbildningstillfällen och konferenser eller seminarier för personalen. Ombudsmannen beklagar dock att kommissionen, trots sina åtaganden, hittills inte har kunnat anordna särskilda kurser om icke-diskrimineringsfrågor, utan begränsat sig till att inrätta ett antal informationsmöten för uttagningskommittéerna.

Ombudsmannen vill fästa kommissionens uppmärksamhet på att allmänheten i de kommentarer som gjordes under hans undersökning starkt stödde tanken att utbildning bör anordnas för all personal som arbetar tillsammans med personer med funktionsnedsättning. Ombudsmannen hoppas att kommissionen kommer att ta vederbörlig hänsyn till denna allmänna oro för att förbättra den utbildning som den ger sin personal i handikappfrågor.

Mot bakgrund av ovanstående har ombudsmannen dragit slutsatsen att det för närvarande inte verkar behövas några ytterligare åtgärder när det gäller denna aspekt av ärendet.

Detta är Kanadas och Förenta staternas politiska strategi. Båda länderna har strävat efter att utveckla en helt integrerad politik för personer med funktionsnedsättning. I USA faller detta ansvar på National Council on Disability, en federal myndighet som inrättades 1978, med uppgift att främja politik, program, praxis och förfaranden som garanterar lika möjligheter för alla personer med funktionsnedsättning (www.ncd.gov/index.html). I Kanada tilldelas denna uppgift Office for Disability Issues (ODI) som fungerar som kontaktpunkt inom Kanadas regering för viktiga partner som arbetar för att främja fullt deltagande av kanadensare med funktionsnedsättning i lärande, arbete och samhällsliv (www.hrsdc.gc.ca/en/gateways/nav/top_nav/program/odi.shtml).

7 Slutsats

7.1 Ombudsmannen har noggrant utvärderat kommissionens åtgärder för integrering av personer med funktionsnedsättning genom en öppen och transparent dialog där personer med funktionsnedsättning, representativa grupper, andra ombudsmän på nationell och regional nivå och medborgarna i hög grad har bidragit.

7.2 På grundval av denna översyn anser ombudsmannen att kommissionen verkligen har ansträngt sig för att integrera personer med funktionshinder, även om vissa aspekter av dess politik inte verkar ha motsvarat allmänhetens förväntningar. Ombudsmannen är medveten om att framsteg har gjorts på ett antal områden, bland annat följande:

se till att alla EU-institutioner vid anställning av personer med funktionsnedsättning respekterar de grundläggande principer som fastställs i de nya tjänsteföreskrifterna, såsom icke-diskriminering på grund av funktionsnedsättning (artikel 1d.1) eller behovet av att ge tjänstemän med funktionsnedsättning rimliga anpassningsåtgärder, så att de kan utföra de uppgifter som de tilldelats (artikel 1d.4),

* Sökande till EU:s uttagningsprov för personer med funktionsnedsättning kan nu dra nytta av ett antal åtgärder för att underlätta deras deltagande. Dessutom har kommissionen åtagit sig att undersöka de olika sätt på vilka rekrytering av personer med funktionsnedsättning kan främjas inom institutionen.

* Antagande av nya krav när det gäller tillgängligheten till kommissionens lokaler, helt i linje med de normer som fastställs i EU:s och Belgiens lagstiftning, och särskilt ta itu med funktionshindrades behov.

* göra information mer tillgänglig för personer med funktionsnedsättning, särskilt när det gäller de uppgifter som läggs ut på kommissionens webbplats, institutionen har gjort lovvärda insatser i denna riktning,

* Kommissionen har ansträngt sig för att anpassa sina avdelningar till de svårigheter som personer med funktionsnedsättning ställs inför, så att de vid behov kan reagera på lämpligt sätt. Mot denna bakgrund bör kommissionens uppförandekod vara ett mycket användbart verktyg för att göra personalen mer medveten, även om ansträngningar bör göras för att se till att uppförandenormerna upprätthålls fullt ut och uppdateras regelbundet.

7.3 Ombudsmannen är medveten om att det, såsom allmänheten har understrukit, fortfarande krävs åtgärder på andra områden, bland annat följande:

* Det ekonomiska stöd som kommissionen ger till tjänstemän med funktionsnedsättning eller med familjemedlemmar med funktionsnedsättning uppfattas fortfarande som otillräckligt. Allmänheten anser också att budgetanslaget för kostnader kopplade till funktionsnedsättning bör ökas.

* De åtgärder som vidtagits för att främja rekryteringen av personer med funktionsnedsättning verkar sakna insyn, och en mer tillförlitlig bedömning av situationen har begärts.

* Det verkar också finnas ett missnöje med att vissa funktionshindrade personer inte har tillräcklig tillgång till kommissionens information.

* Situationen för elever med funktionsnedsättning i Europaskolorna verkar vara otillräcklig och skolornas politik för integrering av denna kategori av barn verkar inte ha bidragit effektivt till deras integration.

* Tillämpningen av kommissionens riktlinjer för god praxis har visat på ett antal brister, särskilt när det gäller det otillräckliga antalet åtgärder som vidtagits för att medvetandegöra institutionens personal genom kurser eller seminarier.

7.4 Ombudsmannen är medveten om att kommissionen har gjort ett antal åtaganden för att ta itu med ovannämnda farhågor hos allmänheten. Ombudsmannen noterar att kommissionen har åtagit sig att

* ge full ersättning för de kostnader som är kopplade till ett handikapp, under förutsättning att tillräckliga medel ställs till förfogande av budgetmyndigheten och att en interinstitutionell överenskommelse nås,

* Överväga att offentliggöra mer allmänna rapporter om rekrytering av personer med funktionsnedsättning och i dessa bör befintlig och framtida statistik ingå.

anta nya standarder för tillgänglighet till sina lokaler för personer med funktionsnedsättning och öka antalet parkeringsplatser för personer med funktionsnedsättning antingen i eller i närheten av alla sina byggnader,

* Anordna särskilda åtgärder för ökad medvetenhet i framtiden genom utbildningstillfällen och konferenser eller seminarier för personalen.

Mot bakgrund av kommissionens åtaganden anser ombudsmannen att det för närvarande inte verkar behövas några ytterligare åtgärder när det gäller ovannämnda aspekter.

7.5 Ombudsmannen anser dock att situationen för elever med funktionsnedsättning i Europaskolorna fortfarande verkar vara otillfredsställande.

För att noggrant kunna övervaka hur denna situation utvecklas inom den närmaste framtiden anser ombudsmannen därför att det är nödvändigt att kommissionen före utgången av 2007 rapporterar om de framsteg som Europaskolorna har gjort när det gäller integreringen av barn med funktionshinder. Denna rapport kommer att göra det möjligt för ombudsmannen att avgöra om han behöver vidta ytterligare åtgärder i denna fråga. Det bör noteras att ombudsmannen avser att offentliggöra denna rapport på sin webbplats för att informera medborgarna om dess innehåll.

Genom att inleda en offentlig debatt om integreringen av funktionshindrade hoppas ombudsmannen ha bidragit till att föra funktionshindrade medborgares röst närmare unionens institutioner. Ombudsmannen hoppas att resultaten av hans initiativ kommer att hjälpa kommissionen att ompröva vissa av sina åtgärder på detta område i syfte att korrigera dem vid behov och därigenom tjäna alla EU-medborgare bättre.

För att informera så många medborgare som möjligt kommer ombudsmannen på sin webbplats att lägga ut den fullständiga versionen av detta beslut på engelska samt en sammanfattning av det på alla officiella EU-språk.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) Resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 20 december 1996 om lika möjligheter för personer med funktionshinder, EGT C 12, 1997, s. 1.

(2) Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Mot ett Europa fritt från hinder för personer med funktionshinder, KOM(2000) 284 slutlig av den 12 maj 2000.

(3) Europaparlamentets resolution av den 4 april 2001 om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Mot ett Europa fritt från hinder för personer med funktionshinder, KOM(2000) 284 - C5-0632/2000 - 2000/2296 (COS).

(4) Rådets beslut 2001/903/EG av den 3 december 2001 om Europeiska handikappåret 2003, EGT L 335, 2001, s. 15.

(5) Finns på webbplatsen för kommissionens generaldirektorat för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter (http://europa.eu.int/comm/employment_social/soc-prot/disable/codehaen_en.htm).

(6) Se fotnot 3, Europaparlamentets resolution av den 4 april 2001, punkt 35.

(7) Se nedan s. 23–24 samt punkt 6.4 i beslutsdelen.

(8) Philip Scott (den 8 juni 2004); Marie Luijten, Europaparlamentets grupp för stöd till personer med funktionsnedsättning (26 maj 2004).

(9) "Tillägget för underhållsberättigat barn får fördubblas genom ett särskilt motiverat beslut av tillsättningsmyndigheten på grundval av läkarintyg som visar att det berörda barnet lider av ett psykiskt eller fysiskt handikapp som medför stora utgifter för tjänstemannen."

(10) Se särskilt Nora Bednarski, European Disability Forum (EDF), (19 maj 2004).

(11) Marie Luijten, Europaparlamentets grupp för stöd till personer med funktionsnedsättning (26 maj 2004).

(12) Pilar Villarino, Comité Español de Representantes de Personas con Discapacidad (CERMI), (31 maj 2004).

(13) KOM(2003) 755 slutlig.

(14) Marie Luijten, Europaparlamentets grupp för stöd till personer med funktionsnedsättning (26 maj 2004).

(15) Supra, fotnot 11, Pilar Villarino, CERMI.

(16) Pilar de la Peña García Tizón (23 maj 2004).

(17) Europeiska handikappforumet (18 maj 2004).

(18) Catrin Roberts för Colin Low (European Blind Union, EBU), (24 september 2004), över EDF.

(19) Supra, fotnot 18, EBU, Ovan fotnot 17, EDF.

(20) Supra, fotnot 18, EBU.

(21) Andreas Klumpp (27 juli 2004), Marie Luijten, Europaparlamentets grupp för stöd till personer med funktionsnedsättning (26 maj 2004), Tillägg till kommentarerna från Europaparlamentets grupp för stöd till personer med funktionsnedsättning (den 8 juni 2004). Colm Begley (28 maj 2004), Y (1 juni 2004) Konfidentiellt. Makarna Z (28 juli 2004) Konfidentiellt.

(22) Andreas Klumpp (27 juli 2004).

(23) Supra fotnot 14, Marie Luijten, gruppen för stöd till personer med funktionsnedsättning, Europaparlamentet (26 maj 2004). Tillägg till kommentarerna från Europaparlamentets grupp för stöd till personer med funktionsnedsättning (den 8 juni 2004).

(24) Supra fotnot 14, gruppen för stöd till personer med funktionsnedsättning, Europaparlamentet. Makarna Z (28 juli 2004) Konfidentiellt.

(25) Colm Begley (28 maj 2004), Y. (1 juni 2004) Konfidentiellt.

(26) Carol McCarthy, Dyspel asbl (21, 23 februari och 5 mars 2004).

(27) Werner Salz, Pfalzinstitut fur Hörsprachbehinderte (21 maj 2004).

(28) Supra fotnot 26, Dyspel asbl.

(29) Supra fotnot 26, Dyspel asbl.

(30) Brigitte Holst (11 och 12 maj 2004). Marie Luijten, Europaparlamentets grupp för stöd till personer med funktionsnedsättning (26 maj 2004).

(31) Supra, fotnot 30, Brigitte Holst.

(32) Supra, fotnot 30, Brigitte Holst, Annica Floren (7 maj 2004).

(33) Nora Bednarski, Europeiska handikappforumet (19 maj 2004).

(34) Pierrette Hourthouat Bénacq, Association Aide et Information aux Non et Mal Voyants (22 december 2003).

(35) Pilar Villarino, Comité Español de Representantes de Personas con Discapacidad (CERMI) (31 maj 2004).

(36) Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Mot ett Europa fritt från hinder för personer med funktionshinder, KOM/2000/0284 slutlig av den 12 maj 2000.

(37) Se punkt 1.5 i Europeiska ombudsmannens beslut i ärende 1391/2002/JMA (http://www.ombudsman.europa.eu/decision/en/021391.htm).

(38) Resolution från rådet och utbildningsministrarna, församlade i rådet, av den 31 maj 1990 om integrering av barn och ungdomar med funktionshinder i de ordinarie utbildningssystemen. EGT C 162, 1990, s. 2. I punkt 2 i resolutionen rekommenderas medlemsstaterna att

"Enfullständig integrering i det allmänna utbildningssystemet bör övervägas som ett första alternativ i alla lämpliga fall, och alla utbildningsanstalter bör kunna tillgodose behoven hos elever och studenter med funktionsnedsättning".

(39) Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén -Mot ett Europa fritt från hinder för personer med funktionshinder,KOM(2000) 284 slutlig av den 12 maj 2000.

(40) Se fotnot 39 i Suprameddelandet, avsnitt 4.3 d (Integrering i Europaskolorna), s. 19.

(41) Referensnummer: 2003-D-4710-en-6. Detta dokument finns tillgängligt på Europaskolornas webbplats (http://www.eursc.org/SE/htmlEn/IndexEn_home.html).

(42) Supra, fotnot 14, Marie Luijten, gruppen för stöd till personer med funktionsnedsättning, Europaparlamentet (26 maj 2004).

(43) Den fullständiga texten till Administrativt meddelande 69-2004 finns på kommissionens intracomm-webbplats, som inte är tillgänglig för tredje part (http://www.cc.cec/guide/publications/infoadm/2004/ia04069_en.html).

(44) Se nedan s. 25 och punkt 2.8 i beslutsdelen.

(45) "Europeiskaunionens institutioner tillämpar en politik för lika möjligheter och godtar ansökningar utan åtskillnad på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religiös, politisk eller annan övertygelse eller åskådning som tillhör en nationell minoritet, ekonomisk situation, börd, funktionshinder, ålder, sexuell läggning, civilstånd eller familjesituation."

(46) "Omdu har en funktionsnedsättning som hindrar dig från att registrera dig online kan du begära, helst per fax, en pappersversion av formuläret, som du ska fylla i, underteckna och returnera med rekommenderat brev, poststämplat senast den sista dagen för registrering. All efterföljande kommunikation mellan Epso och dig sker per post. Till ansökningsblanketten ska du bifoga ett intyg om funktionsnedsättning som utfärdats av ett erkänt organ. Du bör också på ett separat papper ange eventuella särskilda arrangemang som du anser behövs för att göra det lättare för dig att delta i proven.”

(47) Text i punktskrift. text skriven i större teckensnitt; Kandidaten får ta med sig en egen persondator som kan läsa punktskrift. För proven kan skrivvakten läsa de frågor och svar som föreslås, den sökande ger sitt svar och skrivvakten anger detta på formuläret för optisk läsning. ljudinspelning, extra tid som ges.

(48) Möjlighet att sitta längst fram på provlokalen för att läppläsa talespersonen. Att ha en kopia av talespersonens text och att ha en individuell väktare till sitt förfogande.

(49) Antingen ha en persondator till kandidatens förfogande och kunna skriva ut svar, eller så kan den sökande ge sitt svar muntligen till en övervakare och med hjälp av ljudinspelning.

(50) Epso ser till att den sökande har tillträde till provlokalen utan hinder.

(51) Extra tid för att genomföra proven. en persondator, en dokumentinnehavare, en parkeringsplats som ställts till sökandens förfogande, En ergonomisk stol kan tillhandahållas.

(52) En persondator ställs till den sökandes förfogande för att skriva provet och extra tid ges.

(53) EGT L 8, 2001, s. 1.

(54) Se nedan punkt 3.3 i beslutsdelen.

(55) Policyn för webbtillgänglighet EUROPA finns på webbplatsen Europa (http://europa.eu/geninfo/accessibility_policy_en.htm).

(56) IPG:s regler finns på webbplatsen Europa (http://ec.europa.eu/ipg/index_en.htm).

(57) Se nedan punkterna 4.2-4.4 i beslutsdelen.

(58) Styrelsen består av 31 röstberättigade ledamöter. Kommissionen har en röst, liksom var och en av de 27 medlemsstaterna, och företrädarna för föräldraföreningarna och personalen. När det gäller utbildningsfrågor kan ytterligare två ledamöter som företräder eleverna och skolornas direktörer delta i styrelsens möten, dock endast som observatörer.

(59) Se nedan sidan 25 samt punkterna 5.4-5.6 i beslutsdelen.

(60) Se nedan sidan 25 samt punkt 6.4 i beslutsdelen.

(61) Undersökningen finns tillgänglig på kommissionens intracomm-webbplats, som inte är tillgänglig för tredje part (http://www.cc.cec/pers_admin/equal_opp/disabled_fr.htm1).

(62) Den praktiska handledningen finns på kommissionens intracomm-webbplats, som inte är tillgänglig för tredje part (http://www.cc.cec/persadmin/equal_opp/documents/bat_goodpractice_fr.pdf).

(63) Se nedan punkt 6.4 i beslutsdelen.

(64) Se t.ex. FN:s världshandlingsprogram för funktionshindrade, som antogs av FN:s generalförsamling vid dess 37:e ordinarie session den 3 december 1982 (resolution 37/521/). Årsrapporten 2006 från den kanadensiska regeringen om dess framsteg i handikappfrågor, "Advancing the Inclusion of People with Disabilities", som finns tillgänglig på den kanadensiska regeringens webbplats (http://www.hrsdc.gc.ca/en/hip/odi/documents/advancingInclusion06/introduction.shtml).

(65) Europarådet har uppskattat att 10-15 % av den totala befolkningen i Europa har en funktionsnedsättning. Se Europarådets rekommendation Rec(2006)5 från ministerkommittén av den 5 april 2006 Handlingsplan för att främja funktionshindrades rättigheter och fulla deltagande i samhället: förbättra livskvaliteten för personer med funktionsnedsättning i Europa 2006–2015".

För Europeiska unionen känner nästan sex av tio européer någon, i nära eller mer avlägsna kretsar, som lider av långvarig sjukdom, funktionsnedsättning eller invaliditet. och mer än 5 % av EU-medborgarna anser sig vara funktionshindrade, Eurobarometer (54.2/2001), rapport om "européer och funktionshindrade".

(66) Resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 20 december 1996 om lika möjligheter för personer med funktionshinder, EGT C 12, 1997, s. 1.

(67) Supra, fotnot 65, Eurobarometer (54.2/2001).

(68) EU:s uppförandekod finns på kommissionens webbplats (http://europa.eu.int/comm/employment_social/soc-prot/disable/codehaen_en.htm).

(69) Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Mot ett Europa fritt från hinder för personer med funktionshinder, KOM/2000/284 slutlig av den 12 maj 2000.

(70) Europaparlamentets resolution av den 4 april 2001 om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Mot ett Europa fritt från hinder för personer med funktionshinder, KOM(2000) 284 - C5-0632/2000 - 2000/2296 (COS).

(71) Se fotnot 63, Europaparlamentets resolution av den 4 april 2001, punkt 35.

(72) "Rådetfår genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning."

(73) Administrativt meddelande 69-2004 finns tillgängligt på kommissionens webbplats intracomm, som inte är tillgänglig för tredje part (http://www.cc.cec/guide/publications/infoadm/2004/ia04069_en.html).

(74) EGT L 8, 2001, s. 1.

(75) Se fotnot 70, Europaparlamentets resolution av den 4 april 2001, punkt 35.

(76) Endast den offentliga sektorn.

(77) "Utarbetandeav en antidiskrimineringslagstiftning i Europa. The 25 EU Member States compared”,rapport utarbetad av Mark Bell, Isabelle Chopin och Fiona Palmer för det europeiska nätverket av oberoende experter på icke-diskrimineringsområdet, november 2006.

(78) KOM(2003) 755 slutlig.

(79) Se besluten om klagomål 2415/2003/JMA och 1125/2006/JMA.

(80) "eEurope 2002: Tillgång till offentliga webbplatser och deras innehåll.

(81) Se punkt 2.6 ovan i detta beslut.

(82) Se punkt 1.5 i ombudsmannens beslut i ärende 1391/2002/JMA.

(83) Resolution från rådet och utbildningsministrarna, församlade i rådet, av den 31 maj 1990 om integrering av barn och ungdomar med funktionshinder i de ordinarie utbildningssystemen. EGT C 162, 1990, s. 2. I punkt 2 i resolutionen rekommenderas medlemsstaterna att

”Enfullständig integrering i det allmänna utbildningssystemet bör övervägas som ett första alternativ i alla lämpliga fall, och alla utbildningsanstalter bör kunna tillgodose behoven hos elever och studenter med funktionsnedsättning.”

(84) Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén "Förett Europa fritt från hinder för personer med funktionshinder",KOM(2000) 284 slutlig av den 12 maj 2000.

(85) Referens: 2003-D-4710-en-6. Detta dokument finns tillgängligt på Europaskolornas webbplats (http://www.eursc.org/SE/htmlEn/IndexEn_home.html).

(86) Se fotnot 64 ovan, FN:s världshandlingsprogram för funktionshindrade.

(87) Supra fotnot 65, Europarådets rekommendation Rec(2006)5 från ministerkommittén av den 5 april 2006.

Detta är Kanadas och Förenta staternas politiska strategi. Båda länderna har strävat efter att utveckla en helt integrerad politik för personer med funktionsnedsättning. I USA faller detta ansvar på National Council on Disability, en federal myndighet som inrättades 1978, med uppgift att främja politik, program, praxis och förfaranden som garanterar lika möjligheter för alla personer med funktionsnedsättning (www.ncd.gov/index.html). I Kanada tilldelas denna uppgift Office for Disability Issues (ODI), som fungerar som kontaktpunkt inom Kanadas regering för viktiga partner som arbetar för att främja att kanadensare med funktionsnedsättning deltar fullt ut i lärande, arbete och samhällsliv (http://www.hrsdc.gc.ca/en/gateways/nav/top_nav/program/odi.shtml).